Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Det är inte för sent att börja laga bostadsmarknaden

Foto: Magnus Bard

DN 14/10 2017. Marknaden gungar. Partiernas långa vanskötsel av bostadsförsörjningen kan ha hunnit ikapp dem.

När fastighetsmarknaden skakar brukar högkonjunkturer vändas till kris. Kan det vara början på vad vi ser i Stockholm denna höst? Nybyggnationen har accelererat i raketfart – bostadsproduktionen i år är den högsta på decennier. Parallellt med det märks en plötslig inbromsning i priserna.

DN Ekonomi beskriver nedkylningen. Antalet fastighetsutvecklare i Stockholm har mångdubblats de senaste åren. Nu maler osäkerheten om läget på marknaden. Allt är kännetecken på en byggboom som skälver vid sin vändpunkt.

Åt detta skulle man kunna rycka på axlarna. Ja, kanske går något fastighetsbolag omkull. Frågan har ju alltid varit när och inte om bostadskarusellen i storstäderna kommer att hejdas.

Fartblindhet är inte bra för någon. Vad gör det om vi rent av ser en liten nedgång i priserna? Fler skulle ha råd att flytta dit jobben finns. Dessutom är svensk ekonomi och arbetsmarknad i grunden stark. Människor lånar inte till konsumtion, tvärtom är sparandet högt. Det är sundhetstecken.

Där skulle man kunna sätta punkt för resonemanget om det inte vore för två saker. Den första: Bostadsmarknaden är trasig och har varit det länge. Den andra: Fastighetskriser är bedrägliga fenomen som, till skillnad från börskrascher, kommer smygande. Spåren de lämnar i ekonomin blir desto djupare. 

Att det till sist byggs i städerna är visserligen i grunden bra. Ett problem – det sägs ofta – är att de nya lägenheterna blir för dyra. Något är galet när byggkostnaderna ökar med över 6 procent varje år, som ekonomen Anders Olshov nyligen visade på DN Debatt (7/10). Fördyrande byggregler och skenande markpriser är bakomliggande faktorer som både kommunerna och staten bär ett ansvar för.

Varje krav och norm går att försvara med behjärtansvärda argument: folkhälsa, tillgänglighet, miljö. Men alla dessa regler eldar på bostadspriserna. Effekten blir densamma när storstäderna inte vill frigöra attraktiv mark. Liksom när nya hus i städerna inte tillåts resa sig mer på höjden. Sådana problem borde redan ha rättats till.

Det ska samtidigt sägas att nya bostäder sällan blir de allra billigaste. Även miljonprogrammens lägenheter sågs som dyra när de byggdes, trots enorma subventioner och produktion i industriell skala.

På en sund bostadsmarknad är det inget stort problem. Människor med god inkomst flyttar in i de nya skrytlyorna. De startar flyttkedjor, vars sista länk är en enkel etta med kokvrå som blir ledig. Unga kan på det sättet bli vinnare på dyr nyproduktion. Men det fungerar inte när byggkostnaderna närmar sig stratosfären. Om rörligheten dessutom är hämmad blir hela marknaden skev.

Den svenska hyresregleringen tenderar att låsa in folk där de bor. De som inte har etablerat sig är utfrysta. Vår skeva skattestruktur gör det samtidigt billigt att låna och bo, men dyrt att flytta från en villa eller bostadsrätt. Flyttkedjorna blir kortare, trögare. Det vore därför inte så konstigt om den nya byggboomen slutade i en paradox: fina lägenheter som gapar tomma, och fortsatt stor bostadsbrist.

Nästan alla ekonomiska kriser de senaste decennierna har haft sina rötter i fastighetsträsket. Det har gällt i Japan såväl som i Sverige. Samma mönster sågs i USA i samband med finanskrisen.

Partiernas långa vanskötsel av bostadsförsörjningen kan ha hunnit ikapp dem.

Irland och Spanien hade också problem som spreds till bankerna och hela samhället. Även Danmark drabbades efter en period av stigande bostadspriser, höjd skuldsättning och en byggboom som knorr på eländet.

Ifall svensk ekonomi snart är där går inte att veta. Om katastrofen i så fall kan avvärjas är också en öppen fråga. Men särskilt erfarenheten från Nederländerna borde ses som ett varnande exempel. Där vidtogs panikåtgärder för att hantera en begynnande finanskris. Läget förvärrades, många hushåll blev fast med lån som översteg värdet på deras bostäder. Ekonomin sjönk ner i en lågkonjunktur som förstärktes i en ond spiral av osäkerhet och nya åtstramningar.

Finansinspektionen har ett nytt förslag om skärpta amorteringskrav som regeringen snart ska ta ställning till. Det borde läggas på is. Att trappa av ränteavdraget vore ett bättre alternativ. Det behöver i så fall påbörjas så snart som möjligt, och helst göras i kombination med reformer för ökad rörlighet.

Partiernas långa vanskötsel av bostadsförsörjningen kan ha hunnit ikapp dem. Men det är aldrig för sent för att börja laga den trasiga marknaden. 

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.