Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-20 17:02

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/det-ar-medborgarna-inte-marknaden-som-ar-myndigheternas-uppdragsgivare/

Ledare

Det är medborgarna, inte marknaden, som är myndigheternas uppdragsgivare

Foto: Magnus Bard

DN 9/2 2019. Skandalerna kring Svenska kraftnät bekräftar att myndighetsutövning måste få vara något annat och mer än effektiv företagsledning.

DN:s ledarredaktion
Rätta artikel

En av den svenska litteraturens klassiska satirer är August Strindbergs interiörer från Ämbetsverket för utbetalande av ämbetsmännens löner i ”Röda rummet”. 

Där pågår bland annat ett flera veckor långt sammanträde ägnat materielinköp. Turen har kommit till pennknivarna. Till sist fattas det välmotiverade beslutet. Verket ska köpa in två gross Sheffields tvåbladiga n:o 4 utan korkskruv.

”Häremot reserverade sig första notarien i ett längre anförande, som togs i protokoll, kopierades i två exemplar, registrerades, sorterades (alfabetiskt och kronologiskt), inbands och uppställdes av vaktmästare under bibliotekariens överinseende på lämplig hylla.”

Det är lätt att göra sig lustig, och förfasas, över byråkrater och byråkrati. Har alltid varit det. Undersåtar och medborgare har ända sedan bläckålderns begynnelse retat sig på, och drivit med, överhetens administratörer. Men innerst inne vet vi att hederliga och helst också kompetenta myndigheter är det civiliserade samhällets benstomme.

Den ideala ämbetsmannen skiljer sig från den ideala affärsmannen. För den senare är det legitimt, ja en plikt, att agera på det sätt som är mest gynnsamt för de egna affärerna, det egna företaget. Den förre måste i stället ständigt ha det allmännas bästa för ögonen och alltid hålla sig till regelverken. Det gäller även för myndigheter som annars på många sätt påminner om företag. Ledningen för sådana myndigheter får aldrig glömma att kriterierna för god myndighetsutövning inte är desamma som kriterierna för effektiv företagsledning.

Svenska kraftnäts generaldirektör Ulla Sandborgh har i dagarna tvingats lämna sin post. Detta sedan Dagens Nyheter i en rad artiklar har lyft fram märkligheter och missgrepp på denna samhällsviktiga myndighet vars ansvarsområde är stamnätet för elförsörjningen. Konsulttjänster har köpts in under omständigheter som doftar jäv. En hög chef raderade ett stort antal mejl som de granskande reportrarna frågat efter. Regler och rutiner kring säkerheten har åsidosatts. 

Det vore inte så dumt om ämbetsmannaidealet uppvärderades

Sammantaget får man en känsla av att generaldirektören månat mer om en smidig managementkultur än om korrekt myndighetsutövning. Om det ligger något i det behöver det inte ha varit medvetet eller genomtänkt. Också statliga verk, också offentliga förvaltningar, syresätts av sin samtid, och det är inte konstigt att det privata näringslivets kult av ”kostnadseffektivitet” och ”ledarskap” äter sig in också i myndighetssfären.

På Ulla Sandborghs Linkedin-sida kan man läsa att hon har ”long experience in management work, organizational development and change management” samt att hon ”leads through clear objectives images and create engagement by making people involved”, och mer i samma stil. 

Säkert utmärkt alltsammans. Men en myndighetschefs uppdragsgivare är inte marknaden utan medborgaren. Det gör viss skillnad. Man kanske inte ska önska sig tillbaka till de byråkratiska stärkkragarnas tid, men det vore inte så dumt om ämbetsmannaidealet uppvärderades på näringslivsimitationernas bekostnad.

Företag har ”varumärken”. Det har inte myndigheter och förvaltningar. Desto märkligare att de så ofta tycks intressera sig mer för bilden av verksamheten än för verksamheten i sig. Strindberg hade gillat att sätta pennan i det faktum att Göteborgs stad och dess bolag (för att ta ett exempel) håller sig med långt över 200 ”kommunikatörer” medan stadens tidning, GP, bara har hälften så många journalister.