Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-15 11:08

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/det-blaser-snalt-kring-visselblasarna/

Ledare

Det blåser snålt kring visselblåsarna

Chelsea Manning: Hjälte, skurk, soldat, spion? Foto: Tomas Ohlsson

Donald Trumps senaste skandal visar visselblåsarnas betydelse för samhället. Men i kulturkrigets tid lever de allt farligare.

Det är den 17 april 2015, och svensken Anders Kompass stängs av från sitt jobb. Kompass är chef på Kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCR). Förseelsen: Han har avslöjat en rapport som anklagade franska FN-soldater för övergrepp på barn i Centralafrikanska republiken.

Anders Kompass är en klassisk visselblåsare. Han hade information som kunde vara mycket skadlig för den egna organisationen. Förmodligen insåg han att han själv riskerade ett högt personligt pris om han gick vidare, det enklaste vore att arkivera den i kontorets djupaste byrålåda. Ändå blåste han hårt i visselpipan.

Det är lätt att tänka på visselblåsaren som en hyllad hjälte. Så enkelt är det inte. Hen är ofta minst lika hatad som älskad, och alltid obekväm. Det kostar på att utmana sina egna chefer, sitt eget företag eller sin organisation. Sina egna kollegor.

En visselblåsare riskerar att bli starkt ifrågasatt, kritiserad, straffad, ibland hotad med avsked och våld. Hen kallas ofta förrädare och svikare. Studier har visat att den som slår larm kan drabbas av ångest, stress, missbruksproblem och allmänt sämre hälsa. Det är inte märkligt att många tvekar innan de griper efter visselpipan för att stoppa det fula spelet.

Allra störst är risken för den som slår larm om missgrepp av en stat eller regering. Edward Snowden sitter fortfarande i rysk exil sedan han avslöjat den amerikanska underrättelseorganisationen NSA:s omfattande övervakning. Chelsea Manning dömdes till fängelse för att ha läckt graverande uppgifter om USA:s krigföring. Medan många ser dem som hjältar finns andra som gärna skulle sätta dem i elektriska stolen.

Vi är inne i ett kulturkrig, och precis som i konventionell krigföring är sanningen det första offret.

Nu har en ny, ännu anonym visselblåsare fått en stor roll på världsscenen. Exakt vad president Donald Trump sa i telefon till sin ukrainska kollega Volodymyr Zelenskyj i juli är ännu oklart, men i stora drag är samtalet känt – tack vare denne okände person som slog larm.

Och mycket riktigt: Trumps motoffensiv följde klassiska mönster. Enligt amerikanska tidningar vill presidenten ta reda på visselblåsarens identitet – bara det ett potentiellt stort övertramp. Men det är inte allt: ”Ni vet vad vi brukade göra med spioner på den tiden då vi var smarta när det gällde spioner och förräderi, eller hur?”, har presidenten sagt enligt Los Angeles Times. ”Vi brukade hantera det lite annorlunda än i dag.” 

Det är en inte våghalsig prognos att visselblåsare som kollektiv lever allt farligare. Vi är inne i ett kulturkrig, och precis som i konventionell krigföring är sanningen det första offret. Särskilt den obekväma sanningen. Trumps mer hårdföra anhängare lär strunta i om uppgifterna är korrekta eller inte för att istället avfärda dem som vänsterpropaganda och konspirationer.

År 2016 fick Sverige en ny lag som stärkte visselblåsarens ställning. Även EU ligger långt framme, liksom USA som bara för några år sedan utsågs till landet med bäst lagstiftning på området.

Det är oerhört viktigt att dessa lagar dels följs, dels inte luckras upp. Det kan låta som vd:ns, ordförandens eller presidentens dröm att slippa obekväma undersåtar, men de är livsviktiga för företaget, organisationen och nationen i stort. En god vän är den som säger ifrån när du beter dig som en idiot, inte låtsas som att det regnar.

Anders Kompass fick sin revansch, hans avstängning hävdes och FN skärpte åtgärderna mot sexövergrepp. Låt det bli regeln för världens visselblåsare, inte undantaget.