Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-20 13:51

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/det-borde-inte-vara-lonsamt-for-preem-att-bygga-ut-i-lysekil/

Ledare

Det borde inte vara lönsamt för Preem att bygga ut i Lysekil

Foto: Tomas Ohlsson

DN 11/6 2019. Preem sätter 15 miljarder på att politikerna inte klarar av att leverera tuffa klimatåtgärder. Det är ett vad oljebolaget inte får vinna.

DN berättar i måndagstidningen om Preems planer på att bygga ut oljeraffinaderiet i Lysekil. Den nya anläggningen kommer att leda till en fördubbling av koldioxidutsläppen, som blir de högsta från en enskild verksamhet i Sverige.

Naturskyddsföreningen har försökt stoppa expansionen, bland annat med hänvisning till att den krockar med de svenska klimatmålen. Men domstolarna har hittills – ytterligare utslag väntas i närtid – gett oljeföretaget rätt: verksamheten i Lysekil tillhör den del av ekonomin som täcks av EU:s system med utsläppsrätter (EU-ETS). Så länge Preem betalar för sig så ska svenska instanser inte lägga sig i.

Det är enkelt att begripa logiken bakom såväl domstolarnas resonemang som Preems investeringsbeslut.

Poängen med att ha gemensamma europeiska klimatmål och ekonomiska styrmedel för att nå dem är att oavsett var utsläppen sker så drabbas alla. Försöker enskilda länder själva bekämpa föroreningarna genom att sätta ett högt pris på växthusgaserna är risken stor för koldioxidläckage: Sverige skulle kunna tvinga Preem att låta bli att satsa i Lysekil, men då skulle de göra det i Bulgarien i stället.

Priset på växthusgaser är för lågt i förhållande till kostnaderna i form av klimatförändringarna de orsakar.

Med ett gemensamt system är inte koldioxidpriset ett konkurrensverktyg, men spetskompetens i grön teknik blir det. Det blir ekonomiskt rationellt att lägga ett raffinaderi i till exempel Sverige just därför att utsläppen och kostnaderna blir lägre än på andra ställen.

Trots detta borde Preems vilja att lägga 15 miljarder på att bygga ut i Lysekil få varningsklockorna att ringa. 

Grundorsaken till detta uttrycks kärnfullt i Klimatpolitiska rådets senaste rapport, där följande konstateras om EU-ETS: ”I dagsläget finns det inte någon styrning på EU-nivå för att utsläppen inom handelssystemet ska minska till noll i alla medlemsländer. Utsläppsutvecklingen i de berörda sektorerna är inte i linje med vad som krävs för att nå Sveriges mål om noll nettoutsläpp.” 

Med andra ord, systemet tillåter att för mycket koldioxid släpps ut för att såväl de svenska som de europeiska målen ska nås. Det innebär att priset på växthusgaser är för lågt i förhållande till kostnaderna i form av klimatförändringarna de orsakar. Om priset var högre är det tveksamt om Preem skulle vara intresserat av att investera.

Dessutom: till de sektorer som inte täcks av EU-ETS hör den inhemska transportsektorn, som lär sluka en stor del av den bensin och diesel som det utbyggda oljeraffinaderiet ska pumpa ut. Här gäller i stället nationella mål, utifrån pålagor från Bryssel. Fram till 2030 ska koldioxidutsläppen i den svenska trafiken minska med 70 procent – andra länder ska färdas i samma riktning. Preems marknad borde alltså krympa rejält.

Enligt Klimatpolitiska rådet kommer Sverige dock bara lyckas att minska utsläppen inom transportsektorn med 35 procent fram till 2030 utan ytterligare åtgärder. I resten av Europa är hastigheten ännu lägre. 

Det finns alltså ett ordentligt glapp mellan mål och medel.

Man kan se på saken på följande vis: Givet existerande förutsättningar är det rationellt för Preem att expandera i Lysekil. Men klimatet kräver att det blir dyrare att släppa ut. Och då är investeringen sannolikt inte längre lönsam. 

Preem sätter alltså 15 miljarder på att politikerna inte klarar av att leverera. Det är ett vad oljebolaget inte får vinna.