Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-12-06 18:26

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/det-hade-varit-arligare-med-ett-extraval/

LEDARE

Ledare: Det hade varit ärligare med ett extraval

Ingen bra start.
Ingen bra start. Foto: Alexander Mahmoud

DN 25/11 2021. Sedan januariavtalets fall finns i denna riksdag inget alternativ till en svag regering utan ordentligt underlag som tvingas till upprepade nederlag. Inget parti kan vara nöjt med detta.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.

Det blev en historisk dag till slut. Sveriges första kvinnliga statsminister har valts. Det är ingen liten sak att glastaket spräcks. Att Magdalena Andersson (S) – efter bland annat sju år som finansminister – är en välmeriterad regeringschef är även värt att understryka.

Det handlar också om en historiskt svag minoritetsregering, som alltså tvingas inleda sitt styre med en förlorad budgetomröstning. Och en historiskt kort sådan – MP meddelade omedelbart efter voteringen att partiet lämnar och Magdalena Andersson begärde därefter sitt entledigande av talmannen. En ny statsministeromröstning kommer att krävas. Givet språkrörens besked att de stödjer S-ledaren i en sådan borde det dock handla om en formsak.

Magdalena Andersson kunde väljas därför att Nooshi Dadgostar (V) vek ner sig.

Vänsterpartiet krävde att garantipensionen skulle höjas och att Centern skulle vara en del av uppgörelsen med regeringen. Det var aldrig aktuellt.

I stället kom Dadgostar sent på tisdagskvällen överens med S och MP om ett pensionstillägg. Huruvida det någonsin blir verklighet är högst oklart eftersom de tre partierna inte har mandaten som krävs för att klubba det.

Med den uppgörelsen säkrade Magdalena Andersson statsministervoteringen, men offrade samtidigt sin budget. Eftergiften till, och de långa förhandlingarna med, V var mer än C kunde acceptera för att stödja hennes förslag i slutvoteringen.

Det är ett misslyckande för regeringen att den inte får styra på sin egen budget. Men betydelsen av att det högernationalistiska blockets alternativ vann ska inte överdrivas.

Företrädare för M, KD och SD talar vitt och brett om vilken samsyn de har. Men de lyckades aldrig producera något eget fullskaligt förslag, utan bara omfördela delar av Magdalena Anderssons. Det handlar om någon procent av helheten.

För väljarna innebär det ett särdeles rörigt utfall. Budgeten togs alltså fram av S och MP för att göra C och V nöjda. M, KD och SD har sedan portionerat om delar av den.

Moderaterna ville ha fler förändringar. Men Sverigedemokraterna blockerade dem eftersom partiet föredrog stora bitar av den rödgröna regeringens budget.

Den gemensamma övningen understryker framför allt hur lite M, KD och SD har gemensamt i den ekonomiska politiken och hur svårt det blir för dem att få ihop den om de skulle bilda regering efter nästa val – förutsatt att Ulf Kristerssons (M) plan inte är att åter lägga sig platt för Jimmie Åkesson (SD).

För väljarna innebär det ett särdeles rörigt utfall. Budgeten togs alltså fram av S och MP för att göra C och V nöjda. M, KD och SD har sedan portionerat om delar av den.

Alla kan därmed ta åt sig äran för populära inslag – ingen behöver svara för helheten. Det blir omöjligt att utkräva ansvar.

Varför har det blivit såhär?

Moderater och miljöpartister – normalt på olika sidor i kulturkriget – förenas i att de skyller på Annie Lööf.

Men C-ledaren lovade aldrig att stödja budgeten. Tvärtom har hon varit tydlig med att hennes parti inte är en del av regeringens underlag. Centern ingår inte i något vänsterblock. En påminnelse för såväl MP och M som V och S..

Det är däremot värt att understryka att om Ulf Kristersson hade levt efter sin devis om att sätta sakpolitiken först hade den här situationen aldrig uppstått. Då hade han i juni inte gjort gemensam sak med Nooshi Dadgostar för att sänka en hyresreform han egentligen vill ha. Då hade januariavtalet – och det budgetunderlag som stod bakom det – funnits kvar.

Givet att det föll, och de två statsbärande partiernas kompakta ointresse för att ta gemensamt ansvar, är det svårt att se några alternativ i denna riksdag till en svag regering utan ordentligt underlag som tvingas till upprepade nederlag.

Inget parti kan vara stolt över detta. Därför hade ett extraval i somras varit det ärligaste gentemot väljarna.

Ämnen i artikeln

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt