Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-08-25 20:30

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/det-svenska-forsvaret-ar-en-mycket-kok-groda/

Ledare

Det svenska försvaret är en mycket kokt groda

Ännu en grodkokare? Foto: Jonas Ekströmer/TT

DN 2/8. Grodor sägs det att man ska koka så långsamt att de inte märker vad som sker förrän det är försent. Så har vi hanterat försvaret. Det måste ändras.

Försäkringen är en egendomlig vara, man köper den i förhoppning om att den aldrig ska komma till användning.

Fast egentligen stämmer inte det. Det man betalar för är inte bara skadekompensationen om olyckan trots allt skulle vara framme. Varan är också trygghetskänslan som infinner sig när premien är betald och huset försäkrat. Även den som suckar över kostnaden förstår därför nyttan av att ha en egen försäkring. Den förståelsen är inte lika självklar när försäkringens förmånstagare är hela samhället. 

Men som nationalekonomen Lars Calmfors nyligen framhöll i en kolumn på DN:s ledarsidor: ”Det behövs ett tydligt och trovärdigt åtagande från både regeringspartier och borgerliga partier om att försvaret ska tillföras mer resurser. Ambitionerna bör vara högre, inte lägre, än i Försvarsberedningens rapport.” (DN 24/7).

När Fredrik Reinfeldt vintern 2013 betecknade försvaret som ett ”särintresse” begick han ett generalfel. Försvaret är det mest grundlägganden av allmänintressen, den viktigaste av alla gemensamma försäkringar. Inre och yttre säkerhet är den grund alla samhällen byggs på. Kan man inte röra sig på gator och vägar utan att riskera att dödas i en granatattack urholkas värdet av en väl utbyggd barnomsorg påtagligt. 

Det var därför bra att Stefan Löfven den gången rättade Reinfeldt och framhöll försvaret som ett ”nationellt intresse”. När han slog fast denna självklarhet var Socialdemokraterna ett oppositionsparti. Moderaterna satt i regeringen. 

I dag är rollerna och därmed också replikhäftena ombytta. Nu är det Löfven som försöker förvandla försvaret till en kravmaskin bland andra: ”Jag kan lova er att det finns fler än försvaret som vill ha pengar”, avslöjade han sedan de borgerliga ledamöterna beslutat sig för att lämna Försvarsberedningen.

Försvarsberedningens mål om 1.5 procent av bnp är därför egentligen för blygsamt.

Det skedde den 10 maj i år, några dagar innan beredningen skulle presentera sin slutrapport. Företrädarna för de fyra borgerliga partierna vägrade skriva under rapporten. Den enighet som dittills präglat arbetet hade gått förlorad sedan regeringen sagt nej till att binda sig vid de ekonomiska ramar för försvaret som beredningen tagit fram: en 50-procentig höjning till 84 miljarder kronor år 2025, motsvarande 1,5 procent av bnp.

Regeringen vill nu att Försvarsmakten ska leverera ekonomiska analyser och prioriteringar. Det betyder: förbereda operation prutning.

Av Mikael Holmströms reportage om Försvarsberedningen i förra helgens DN framgår att det var en maktkamp hos Socialdemokraterna som ledde till att den enade försvarsfronten sprack. Finansministern Magdalena Andersson körde över såväl försvarsministern Peter Hultqvist som beredningens socialdemokratiske ordförande Björn von Sydow. Stefan Löfven förmådde eller ville inte stå emot.

”Alla som gjort en budget, inklusive en 10-åring, vet att man ställer saker mot varandra: Ska jag gå på bio eller ska jag köpa godis”, sa Magdalena Andersson. Frivolt i överkant. Ingen dör av att avstå från godis eller bio. Ett land som missköter och försvagar sitt försvar äventyrar däremot sin existens.   

Hur ska man förstå Magdalena Anderssons kallsinnighet inför en partiöverskridande berednings förslag till försiktiga förstärkningar av ett systematiskt försvagat försvar? Ett återfall i den antimilitarism som präglade socialdemokratin vid förra seklets begynnelse? Det låter osannolikt. Vi får hoppas att det också är det.

Den troligaste förklaringen är i stället är att också en finansminister kan agera som ett ”särintresse”. Då satsar hon hellre pengar på väljarvinnande välfärdsförbättringar än på försvarsförmågan, en olycksfallsförsäkring vars värde det kan vara svårt att fullt ut ta till sig i ett land som inte utkämpat krig vid sina gränser på 200 år.

Socialdemokrater har inte ensamrätt på sådana prioriteringar. Av Försvarsmaktens hemsida framgår att försvarets andel av bnp stadigt har minskat under de senaste decennierna, under både socialdemokratiska och borgerliga regeringar, från 3,1 procent 1979/ 80 till dagens 1 procent. Det har skett långsamt och lite smygande, så som man enligt talesättet ska göra när man kokar en groda. Försvaret är i dag en mycket kokt groda.

Försvarsberedningens mål om 1.5 procent av bnp är därför, som Lars Calmfors framhåller i sin kolumn, egentligen för blygsamt. Sverige borde snarare sikta på Nato-normen, 2 procent. Inte minst med tanke på att det bara kan vara en tidsfråga innan Socialdemokraterna övervinner sin rädsla för tomtar och troll och säger ja till att Sverige blir Nato-medlem inte bara till gagnet utan också till namnet.