Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-21 01:00

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/detta-maste-goras-i-kampen-mot-gangen-och-brottsligheten/

Ledare

Detta måste göras i kampen mot gängen och brottsligheten

Illustration: Magnus Bard

DN 3/9 2019. Socialdemokraterna har efter Moderaternas önskemål bjudit in samtliga partier utom SD till samarbete mot gängvåldet. Initiativen är bra, men betydligt viktigare är vad man faktiskt gör. Här är elva punkter för en framgångsrik kamp mot den grova brottsligheten.

Redan i dag vet vi rätt väl vilka åtgärder som behövs för att stärka samhället mot de systemhotande brottslingarna. Om något kan man hoppas på att regeringens aviserade samarbete gör att kampen trappas upp än snabbare. 

Här är några av de åtgärder som måste till. Några är redan påbörjade, andra borde bli ett faktum så snart som möjligt:

• Låt polisen koncentrera sig på det som bara polisen kan.

Polismyndigheten är på väg att få en förstärkning med fler poliser på gatan och i brottsutredningar. Det kommer att göra skillnad. Men fortfarande ägnar sig poliser åt sådant som skulle kunna skötas av andra, som transporter av personer till institutioner och häkten. Fortsätt att befria polisen från dessa arbetsuppgifter.

• Se över straffen vid sprängdåd.

Den 1 januari i fjol skärptes straffen för vapenbrott så att minimistraffet för grovt vapenbrott blev två år i stället för ett. Det har gjort att antalet personer som häktas för brottet ökar kraftigt, en mycket välkommen utveckling. Som DN tidigare rapporterat ökar nu antalet sprängningar – kanske som en följd av att riskerna att åka dit för vapenbrott ökat. Här måste lagstiftningen hänga med. Sprängdåd är ett mycket allvarligt hot också mot tredje man.

• Se till att få fler och bättre utbildade ordningsvakter.

Vakter skapar trygghet, stör brottsligheten och kan omhänderta hotfulla personer. Men deras utbildning är skrämmande kort och grund. Bättre utbildade ordningsvakter kan få ökade befogenheter och avlasta polisen än mer.

• Ingrip tidigt mot individer.

Det har länge varit känt att det redan i förskoleåldern kan gå att identifiera vilka barn som är i riskzonen att utveckla asocialt beteende. Samhället måste ta möjligheten att ingripa tidigt, förhoppningsvis med små medel, för att slippa gå in med stora och bryska metoder senare. Socialtjänsten kan behöva större, riktade resurser för att hantera utagerande barn och tonåringar.

• Ingrip tidigt mot strukturer.

Det kallas ”trasiga-fönster-teorin”. Synligt förfall i en miljö uppmuntrar till kriminalitet. Samhället måste snabbt och resolut laga krossade rutor, tvätta bort graffiti, tömma papperskorgar, fixa trasiga gatlyktor och konsekvent ingripa även mot småbrott – annars skickar man budskapet att här är allt tillåtet, ingen bryr sig. 

Det är grovt stötande när dessa unga brottslingar kan skratta rättsstaten i ansiktet.

• Gör det obekvämt att vara kriminell.

Intensifiera arbetet med att punktmarkera särskilt grova brottslingar. Gör tillslag mot deras bilar och lägenheter. Stör deras verksamhet på alla sätt som lagen tillåter.

Låt polisen följa med sin tid.

Polisen har i dag för små möjligheter till bland annat hemlig dataavläsning och att komma åt krypterad information hos kriminella. Var lyhörd för polisens egna förslag till lagändringar på området.

• Samarbeta.

Det finns gott om exempel på att samhället når goda resultat i kampen mot brottsligheten om flera krafter samverkar. När till exempel polis, kronofogdemyndighet och skatteverk jobbar ihop kan man komma åt brottslingar genom deras plånbok. Det är en framgångsmodell värd att bygga vidare på.

Det ger också bra resultat när polisen samarbetar med lokala företagare, föreningar, samfund och myndigheter för att visa att det finns ett levande lokalsamhälle som håller ihop mot gängen.

• Utvisa brottslingar.

Sverige ska inte skicka tillbaka människor till förföljelse och tortyr. Men finns ingen sådan risk ska inte en grovt kriminell utländsk medborgare få stanna här. Anknytningen till Sverige ska spela mindre roll: den som väljer att ställa sig utanför det svenska samhället kan förstås inte räkna med dess beskydd.

• Avskaffa straffrabatterna.

Att avskaffa, eller kraftigt förändra, systemet som ger lägre straff till yngre brottslingar är kontroversiellt. Tunga remissinstanser avråder och menar att det riskerar att bli kontraproduktivt. Samtidigt utnyttjas systemet av äldre kriminella som låter yngre sköta deras blodiga verksamhet. Det är grovt stötande när dessa unga brottslingar kan skratta rättsstaten i ansiktet.

• Fortsätt stärka vittnenas roll.

Det blir allt vanligare att varken misstänkta, vittnen eller brottsoffer svarar på polisens frågor. Det är på tiden att Sverige får ett system med kronvittnen, där en misstänkt för brott vittnar mot andra i samma mål och därmed själv kan få ett mildare straff. 

En än viktigare åtgärd är att skärpa vittnesskyddet – den som vittnar för polis och i domstol ska veta att den har hela samhället i ryggen och inte behöver frukta repressalier.

Över huvud taget måste den växande tystnadskulturen i samhället bekämpas, och det bästa sättet att få människor att våga vittna är att de ser att brottslingarna verkligen åker in.