Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Digitalmomsen är en tidningsdödare – den måste avskaffas nu

Bransch under press.
Bransch under press. Foto: Jerker Norlander/IBL

DN 12/10 2018. Det finns inte längre något som hindrar svenska politiker från att avskaffa särbeskattningen av digital journalistik. Ändå finns det risk för att beslutet sölas bort. Det får inte ske.

Det fanns en gång i tiden en ”nöjesskatt”, med skilda skattesatser för kultur och underhållning. Det var inte roligt, inte ens för de skattemässigt gynnade  kulturevenemangen som på det sättet var förhandsrecenserade av staten och stämplade som tråkiga.

Men man måste i alla fall medge att det fanns en missriktad logik i den selektiva beskattningen. Kungl. Maj:t trodde sig gynna och befrämja den för nationen värdefulla kulturella odlingen. Den särbeskattning som sedan länge hemsöker journalistiken och litteraturen saknar dock både rim och reson. Momsen på artiklar och böcker som når sina läsare via tryckerier är 6 procent. Om samma artiklar och böcker istället distribueras digitalt är momsen hela 25 procent.

Nöjesskatten var en skatt på innehåll, absurd i sig, men utifrån den dåvarande statsmaktens värderingar och mål ändå begriplig. Digitalmomsen är en straffskatt på distributionsform, och utifrån de ambitioner staten i dag bekänner sig till på medie- och kulturområdet obegriplig. Den gör digitalt distribuerad journalistik och litteratur dyrare för konsumenterna och försvårar därför förflyttningen från tryckpress till skärm.

Den traditionella papperstidningen har tjänat, och tjänar, Sverige och dess invånare väl och ännu dröjer det innan papperstidningen har spelat ut sin roll för läsarna, samhället och medieföretagen. Men framtiden är digital. Det är ofrånkomligt. Genomsnittsåldern för pappersprenumeranter ökar, de tryckta upplagorna minskar, produktions- och utbärningskostnaderna per exemplar stiger.

Det är detta som är den nya, skoningslösa upplagespiralen. Den plågar just nu inte minst den svenska lokal- och regionalpressen. Digitalmomsen gör det svårare för tidningarna att bryta den destruktiva spiralrörelsen. Den försämrar därmed medieföretagens möjligheter att fortsätta bedriva ambitiös journalistik. Det är illa inte bara för branschen utan också för den svenska demokratin.

Den gör det svårare för tidningsföretagen att ersätta förlorade papperspengar med digitala intäkter


Man glömmer ibland hur viktiga de svenska lokal- och regionaltidningarna är för samhällslivet. Det är stans eller länets tidning som ger utrymme för debatt kring de lokala stridsfrågorna och granskar de lokala makthavarna samtidigt som de bidrar till att skapa delaktighet och samhörighet, också det viktigt för att hålla liv i demokratin. 

Politikerna säger sig förstå detta, och de instämmer gärna i att journalistiken är omistlig, varför man måste göra vad man kan för att underlätta pressens överlevnad. Det är heller inte svårt att hitta politiker som håller med om att digitalmomsen bör avskaffas, eftersom den gör det svårare för tidningsföretagen att ersätta förlorade papperspengar med digitala intäkter.

Varför har då denna självklara justering av momssatserna inte genomförts? Varför har politikerna inte avskaffat den särartsbeskattning som motverkar deras uttalade ambition att stärka den hotade journalistiken?

Hittills har de kunnat hänvisa till att de varit bakbundna av EU:s gemensamma momsregler. Men i förra veckan slog unionens finansministrar fast att det nu är fritt fram att eliminera momsskillnaden mellan papper och skärm. Det är därför både illvarslande och förvånande att Dagens Nyheter tvingats rapportera att det trots allt inte är säkert att momssänkningen genomförs, i alla fall inte under den kommande budgetperioden, möjligen i stället 1 januari 2020.

Finansminister Magdalena Anderssons pressekreterare hänvisar till att en expeditionsministär har ”begränsade möjligheter att fatta politiska beslut”. Men kom igen. En justering som finansministern själv säger sig ha kämpat hårt för, och som det råder politisk konsensus kring, kan inte vara omöjlig att expediera.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.