Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-15 11:43

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/eleverna-ska-inte-kunna-mer-an-sina-larare/

Ledare

Eleverna ska inte kunna mer än sina lärare

Magister Keating Foto: Disney

DN 7/10 2019. Lärarna utför ett av samhällets viktigaste arbeten. Då måste de också vara både motiverade och kvalificerade för jobbet. Därför måste antagningskraven till lärarutbildningarna skärpas.

Man skulle kunna tänka sig en svensk uppföljare till filmklassikern ”Döda poeters sällskap”. Där spelade Robin Williams den karismatiske engelskläraren John Keating som smittar sin klass med kärlek till poesin. När Keating fått sparken och gör ett sista besök i klassrummet ställer sig eleverna på sina bänkar och hyllar sin lärare med en rad från en dikt av Walt Whitman: ”O captain! My captain!”

I den svenska versionen, förlagd till sent 2010-tal, kommer en karismatisk ny elev, låt oss kalla henne Johanna Karlsson, till en högstadieskola. Hennes nyutexaminerade svensklärares intresse för lyrik är ljummet. Men Johanna får sin lärare att gripas av passion för Karin Boyes dikter. När terminen går mot sitt slut kliver kollegiet upp på stolarna i lärar­rummet och deklamerar: ”Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr / Oändligt är vårt stora äventyr.”

Vi karikerar, förstås. Men att döma av statistik och vittnesbörder från de lärosäten som utbildar lärare kan det finnas skäl att se morgondagen an inte bara med förväntan utan också med viss oro.

Det finns ändå en risk för att alltför många studenter med måttlig fallenhet för uppgiften faktiskt blir lärare

Vad krävs för att skolan ska lyckas bibehålla barnets medfödda vetgirighet, locka henne att fortsätta säga ja till äventyret? Ingen kan förneka vikten av entusiasmerande lärare som inte bara tycker om att undervisa utan också ­älskar de ämnen de undervisar i. Sådana lärare finns det många i den svenska skolan. Har alltid funnits. Vi har nog alla mött dem. Vi minns dem med tacksamhet. Men finns det tillräckligt många av dem?

Hur skulle det kunna göra det när bristen på lärare i dag är så akut att intagningskraven på lärarutbildningarna inte sällan är uppseendeväckande beskedliga. Det kan räcka med ett E, lägsta godkända betyg, i det ämne man sedan ska lära ut.

Det är Göteborgs-Posten som i en artikelserie om det växande hålet i det svenska skolsystemet – de tiotusentals lärare som behövs men inte finns – påminner om de låga trösklarna till utbildningsplatserna för lärare och konsekvenserna av denna nivellering.

Många avbryter studierna; fyra av tio studenter på grundlärarutbildningarna har slutat vid termin sex. Motsvarande andel för de blivande ämneslärarna är fem av tio. Hälften!

Avhoppen beror av allt att döma i första hand på att studenterna inser att de inte kommer att klara vare sig studierna eller det tänkta lärarjobbet.­ Det hade det varit bättre om den insikten infunnit sig tidigare. ”Vi ska ju inte undervisa studenterna i grundskolematte, vi ska lära dem hur de undervisar i matematik”, påpekar ­Marie Fredriksson, programansvarig på grundlärarprogrammet vid Göteborgs universitet.

Läraryrkets status har sjunkit, samtidigt som jobbet blivit alltmer krävande. Lärarbristen och de låga ­antagningskraven till lärarutbildningarna speglar detta. Många av de studenter som trots allt ändå vill bli lärare är just därför antagligen mer motiverade, mer angelägna om sina ämnen, än tidigare generationer. Rimligen är det också i första hand dessa studenter som full­följer utbildningarna.

Men det finns ändå en risk för att alltför många studenter med måttlig fallenhet för uppgiften faktiskt blir lärare och sedan sätts att undervisa i klasser där de kan mindre om sina ämnen än flera av eleverna. Så får det inte vara. Hur ska en lärare som själv inte känt större entusiasm för sitt ämne än att resultatet blev ett mycket slätstruket slutbetyg kunna entusiasmera tonåringar som inte redan från start älskar matte eller svenska? Antagningskraven till lärar­utbildningarna bör skärpas.