Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-08-03 05:44

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/emma-hoen-bustos-problemet-med-missnoje-ar-att-det-inte-loser-nagra-problem/

LEDARE

Emma Høen Bustos: Problemet med missnöje är att det inte löser några problem

Politikerföraktet sjönk under Reinfeldtåren, en era som präglades av borgerlig optimism.
Politikerföraktet sjönk under Reinfeldtåren, en era som präglades av borgerlig optimism. Foto: Roger Askew/REX

Kapplöpningen om vem som bäst kan bekräfta det växande missnöjet utanför storstäderna har gått för långt.

Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.

Alla vill kapitalisera på det förlorade Sverige. Eller ”Det svenska missnöjet”, som tankesmedjan Arena Idé kallar det i en studie. Vänsterpartiet riktar in sig på väljare som känner sig svikna av socialdemokratin. Moderaterna och Kristdemokraterna ser potential i den så kallade banjohögern – jordnära människor som helst vill bli lämnade i fred men har tröttnat på det borgerliga partietablissemanget. Och så har vi Sverigedemokraterna – missnöjets moderskepp.

Berättelsen om globaliseringens förlorare och ett samhälle som svikit har satt sig. Särskilt populära är importerade idéer från USA om arbetarklassens kollaps, trots att reallöneökningar i Sverige till skillnad från i USA har kommit alla inkomstgrupper till del.

Problem och utmaningar existerar förstås ändå. I Sverige finns gott om orter vars ekonomiska storhetstid sedan länge har passerat. Det är framför allt här, i de nedlagda brukens landskap, som missnöjet har slagit rot. Ska trovärdiga lösningar formuleras måste politiken förstå missnöjet lika mycket som ett upplevt tillstånd som en reaktion på materiella problem.

Här gör sig socialdemokratins brustna löften som mest påminda: När identiteten bildades kring bruket och inte byn, kring en arbetsgivare och inte människor, gjordes samhällen alltför sårbara.

Bruksorternas invånare har inte fått det sämre sedan början av 2000-talet, men den allmänna välståndsökningen har inte i lika hög utsträckning kommit dem till del. Jämfört med hur andra grupper har fått det är det alltså befogat att beskriva det som en relativ försämring.

Vi talar ofta om segregationens utsatta områden, men sällan om forna bruksorter som socioekonomiskt utsatta. Tilliten till både människor och institutioner är låg, likaså utbildningsnivån. Ungdomsarbetslösheten är långt över riksgenomsnittet.

Här gör sig socialdemokratins brustna löften som mest påminda: När identiteten bildades kring bruket och inte byn, kring en arbetsgivare och inte människor, gjordes samhällen alltför sårbara.

Om detta talar nu politiker och opinionsbildare. Människors oro ska ”tas på allvar”, heter det. Men problemet med att appellera till missnöje är att det sällan löser väljarnas problem. Den kapplöpning som satts i gång av missnöjets korsriddare går aldrig att vinna och gräver dessutom ner de samhällen som är i störst behov av politiska visioner i djupare hål.

När jag arbetade som politisk redaktör i Dalarna bevakade jag en strid om en byskolas nedläggning. Trots att kostnaden per elev var nästan tre gånger så hög som i tätorten, att man hade svårt att rekrytera behöriga lärare och att tre mindre byskolor existerade inom en radie på 10 kilometer, blev frågan mycket infekterad. Oppositionen hakade snabbt på kritiken och lovade att öppna skolan igen – bara de fick makten. Vad som hade kunnat bli en berättelse om att även landsbygdens barn har rätt till en skola i samma klass som tätortens ungar, att centralisering ofta är en konsekvens av höjda förväntningar på välfärden, blev en berättelse om besparingar och svek.

Hur ska människor lita på politikens förmåga att leverera lösningar på deras problem om de hela tiden blir matade med budskapet att politiker har svikit dem? Vem vill flytta till eller för den delen stanna på en bruksort som beskrivs som övergiven?

För andra verkligheter finns ju också där. Det handlar om folk som bor utanför storstäderna för att de vill det. Om orter som kan erbjuda låga boendekostnader, närhet till naturen och en gemenskap som storstadsbor bara kan drömma om. Om platser som Vansbro, som vänt utvecklingen från bruksort på dekis till ett sprudlande samhälle fyllt av småindustrier och arbetstillfällen.

En missnöjd människa blir inte nöjdare av att få förklarat för sig att hen egentligen har det jättebra. Men bortom dystopiska skildringar av övergivna lands- och bruksorter finns en annan berättelse. En berättelse om det möjliga, om framtidstro och jobbskapande. Om tilltro till människans förmåga att förändra sin livssituation och resa sig ur askan av en socialdemokratisk näringslivspolitik som bäst hör hemma begravd på andra sidan millennieskiftet.

Nyligen kunde statsvetare konstatera att politikerföraktet sjönk under Reinfeldtåren. Att det var en tid av borgerlig optimism – en tid då att ta människor på allvar också innebar ett löfte om ljusare tider, är knappast någon slump.

Ämnen i artikeln

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt