Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-27 11:50

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/en-hotad-medelklass-ar-ett-hotat-samhalle/

Ledare

En hotad medelklass är ett hotat samhälle

Illustration: Magnus Bard

DN 28/4 2019. Medelklassen är ett fundament för välfärd, stabilitet och demokrati. Nu krymper den – det borde vara en skrällande varningsklocka.

Rätta artikel

En artikel på DN Debatt i veckan handlade om något betydligt större än dess egentliga ämne.

Det var kristdemokraterna Ebba Busch Thor och Jakob Forssmed som på fredagen skrev om hur fler svenskar bör ges möjlighet att äga sin bostad. Som av en händelse är detta just ett av de områden som lyfts fram i en ny rapport från OECD. Titeln sammanfattar vad det handlar om: ”Under tryck – Den pressade medelklassen”.

Slutsatserna i OECD-skriften är enkla, men dramatiken bakom får inte underskattas. En stor och stabil medelklass är avgörande för ett stabilt och välmående samhälle. Medelklassen präglas – även om det givetvis finns många undantag – av tillit till samhället, låg brottsbenägenhet och en hälsosam skepsis till revolutioner, populism, auktoritära ledare och halsbrytande sociala experiment.

En välmående medelklass är medicin mot samhällelig korruption. Dess medlemmar tror på utbildning och meritokrati. Dess skatteinbetalningar är en förutsättning för infrastruktur, utbildning och hälsovård. Dess utveckling är parallell med framväxten av fred, demokrati och välfärdsstat. 

Möjligheten att göra en klassresa in i medelklassen, och stanna där, är en nödvändig samhällelig drivkraft. Den är viktig både för de individer som själva på detta sätt lyfts ur fattigdom och för kollektivet.

Men i många länder, däribland Sverige, krymper nu medelklassen. Antalet människor i medelinkomstgruppen sjunker, särskilt bland yngre generationer. Kostnader för boende, utbildning och sjukvård har i OECD-länderna stigit – liksom de högsta inkomsterna – medan medelinkomsterna sjunkit.

Även framtidens arbetsmarknad blir osäkrare, i digitaliseringens tidevarv. Ett av sex medelinkomstjobb är enligt rapporten hotat av datorer. Det gör att medelklassen ur denna aspekt har betydligt mer gemensamt med låg- än höginkomsttagarna.

Den ”trasiga sociala hissen” måste lagas. Ingen ska behöva vara klassfäst.

Det blir dessutom allt dyrare att ha en så kallad medelklasslivsstil. För den som vill fnysa åt ett sådant begrepp syftar det inte främst på att man har råd att flyga till Thailand utan att man klarar att betala för en egen bostad. 

För en del röster i offentligheten kommer ”medelklass” alltid att vara ett skällsord, förknippat med beklämmande, bukstinna borgarbrackor som med sin liknöjdhet och bristande förfining passar bäst till att hånas av Lars Norén. 

Sådant har medelklassen av tradition kunnat bjuda på. Kanske är det för att den vet att den fyller en oumbärlig funktion. 

Den är av tradition en stabil, stillsam, lugn grupp som ligger mellan de extrema polerna till höger och vänster. En fredlig folksamling på picknick mellan ett hysteriskt rött och ett hysteriskt brunt block, som inte kan göra sina respektive revolutioner om de inte först tar sig förbi den lite tröga, fridsälskande bromsklossen.

Vad bör göras? OECD lyfter fram flera förslag som inte är okända heller i den svenska debatten. Bland rekommendationerna finns ett sänkt skattetryck för medelinkomster och högre för höginkomsttagare. 

Skatterna på arbete bör minska medan de kan höjas på kapitalinkomster och fastigheter. Hårdare tag krävs mot fuskande och fifflande med skatten. Och staten bör – trevlig helg, Kristdemokraterna! – verka för att det ska bli billigare och lättare att äga sin bostad.

OECD-rapporten talar om den ”trasiga sociala hissen”. När den inte fungerar måste den lagas. Då blir den ett fundamentalt verktyg för klassresa. Ingen ska behöva vara klassfäst.