Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Enmansshowernas valrörelse riskerar att bli dyr

Foto: Roger Turesson

DN 14/6 2018. 2018 blir enmansshowernas val. Moderatledaren Ulf Kristersson måste bekänna färg.

Blockprincipen har styrt svensk politik i åtminstone ett halvsekel. Och som ren ritual spelades den upp under mandatperiodens sista partiledardebatt i riksdagen. De borgerliga avstod artigt från repliker sinsemellan. Deltagarna från den rödgröna sidan nickade robotaktigt åt varandras anföranden.

Men den politiska metafysiken har förändrats. Socialdemokrater och miljöpartister är i praktiken redan separerade. Stefan Löfvens regering har, precis som M-ledaren Ulf Kristersson sa i ett anförande, förvandlats till en expeditionsministär redan före valet. Kamraten till vänster, Jonas Sjöstedt, föredrog att kalla sig oppositionspolitiker.

Ulf Kristerssons öppningsnummer på onsdagen bestod dessutom av ännu en trevare till S-ledaren. Han sa att Moderaterna och Socialdemokraterna snabbt borde göra upp i migrationsfrågan. Men Alliansen då? Eller ”före detta Alliansen”, som Stefan Löfven uttryckte det?

Om inte annat är den ordentligt uppluckrad efter fyra mödosamma år i opposition. Och det klingade inte alldeles rent i plenisalen när Centerledaren Annie Lööf tydligt sa att hon siktar på att bilda en ny Alliansregering. Hennes statsministerkandidat hade nyss flirtat med motståndaren.

Uppbrott ligger i luften. Alla partier går egentligen till val med varsin soloshow. Ingen har en suck om vad som sker efter den 9 september. Regeringsfrågan är en gåta, hur alla vallöften ska bli till reformer är därför också ett mysterium.

Det verkar ha fått partierna att ge sig själva friare tyglar. Delvis är det befriande att partierna kan ge sig hän åt hjärtefrågor. Baksidan är starkare kortsiktighet.

Moderaterna klarade till exempel länge att stå emot Socialdemokraternas prat om ”pensionärsskatten”. Begreppet är humbug. Det finns ingen pensionärsskatt, däremot jobbskatteavdrag som fungerar precis enligt innehållsdeklarationen: Skatten på löneinkomster, inget annat, har sänkts och det är bra.

Men Ulf Kristersson har nu accepterat retoriken och lovar ytterligare miljarder i lättnader för pensionärerna. Det kallas fortfarande arbetslinjen. Valfeber är en bättre beteckning.

Nu är det slutpratat om flyktingarna. Hoppas han.

Statsminister Stefan Löfven har dragit sina slutsatser av det egna partiets krissiffror i mätningarna: Nu är det slutpratat om flyktingarna. Hoppas han. Valet i höst ska i stället bli en ”folkomröstning om den svenska välfärden”. Men det är ännu oklart vilken linje Socialdemokraterna i så fall ska föra fram. Än så länge ekar Löfvens samma gamla ”nej till skattesänkningar”. Det stora fyrverkeriet sparas väl till efter sommarsemestrarna. Det kan bli dyrt.

SCB:s väljarundersökning bekräftade nyligen att Sverigedemokraterna har befäst sin ställning som tredje block. Jimmie Åkessons parti rycker framåt bland LO-väljarna. Dessutom är det fler kvinnor än någonsin tidigare som lockas av hans tal om Sverige som ett ”kaossamhälle”.

Den bilden måste utmanas. Liberalernas Jan Björklund uppträdde på onsdagen mest som utbildningsministerkandidat i en okänd framtida regering. Men han gjorde också ett djärvt försök att snara Åkesson i Sverigedemokraternas 1930-talsnostalgi. Det är rätt sorts polemik.

Ulf Kristersson tog däremot ingen replik på SD-ledarens anförande. Han misstar sig om han tror att han har förtjänat att slippa formulera sitt partis kritik och hållning mot Sverigedemokraterna. Om 2018 blir enmansshowernas val måste Moderatledaren bekänna färg.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.