Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-09-22 09:19

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/erik-helmerson-alla-mar-bra-av-att-idiotforklaras-ibland-feminismen-ocksa/

Ledare

Erik Helmerson: Alla mår bra av att idiotförklaras ibland – feminismen också

Hade uppskattats mer i Frankrike.
Hade uppskattats mer i Frankrike. Foto: Lisa Mattisson

Debatten om Åsa Linderborgs bok visar att kraven på lojalitet med den egna rörelsen blivit starkare. Men att sluta lyssna på avvikande röster är livsfarligt.

Den svenska metoo-debatten är ”minst sagt beskedlig”, konstaterade Maria Schottenius nyligen på DN Kultur och jämförde med Frankrike. ”Nyfeministerna idiotförklaras och president Macrons anseende sjunker till botten.”

Bra, tänkte jag spontant, så feminist och metoo-anhängare jag är. För varje rörelse och idé är det nyttigare att med jämna mellanrum idiotförklaras – som i ”intelligent ifrågasättas” – än att älskas ihjäl.

Det gäller också tankar som vi själva omfamnar, vare sig det handlar om religion, ideologi, partipolitik eller samhällssyn i allmänhet. Det som aldrig utmanas och sätts under tvivel är dömt till undergång. Det ruttnar som en komposthög.

Men vi är med alltmer bestämda steg på väg in i dogmatismens tidevarv. Det syns inte minst vad gäller rörelser som metoo. Nyanser är för syltryggar. Den som inte är helt med oss är helt mot oss.

Exempel på detta är sommarens mottagande av Åsa Linderborgs bok ”Året med 13 månader”. För transparensens skull ska omedelbart sägas att jag är vän med Linderborg och gärna hade sett att någon annan skrivit detta, men det tycks inte vara så stort intresse för det.

Man kan anklaga henne för mycket och ifrågasätta Aftonbladets kulturredaktion från morgon till sen kväll. Det gör jag själv med jämna mellanrum. Men hennes kritik mot delar av den journalistiska bevakningen av metoo är relevant. ”Som journalist måste man ju kunna ifrågasätta allt, även de rörelser som man i grunden sympatiserar med”, skriver hon.

Nu ska alla sjunga samma toner i samma kör. Blind lojalitet ses som hedervärt.

Även den mest kritiska mot Åsa Linderborgs agerande under och utanför metoo borde kunna diskutera just denna kritik sansat. I stället kölhalades, i såväl sociala som traditionella medier, precis allt som hon uttalat. I en ETC-recension anklagades hon till och med för ”kvinnohat”, vilket fick mig att undra vilka ord som då finns kvar för dem som, tja, hatar kvinnor?

Tidsandan är en stark flod. Den som ändå orkar simma motströms brukar, särskilt med tiden, mötas av aktning och beundran. Dissidenten, sanningssökaren, den avvikande rösten har historiskt setts som viktig och värd respekt.

Men i takt med att samhällets polarisering skruvas upp förväntas alla i kören sjunga samma toner. Blind lojalitet ses som hedervärt. Den högerpolitiker som ser fördelar med liberal invandring hängs ut som ”vänsterbliven”, den till vänster som tar upp diverse övergrepp som begåtts i Black lives matters namn riskerar att ses som medlöpare till rasism.

Bekvämare då att vara tyst. De brister som finns i de egna leden ska tystas ner, förläget bläddras förbi.

Så varför är det ett problem att viktiga sociala rörelser och ideologier försvarar sig själva mot yttre och inre fiender?

Om försvaret blir dogm är det problematiskt av många skäl. Ingen idé överlever som inte diskuterar sig själv, identifierar brister, utvecklas. Den rörelse som inte vågar se sina egna tillkortakommanden och finjustera dem längs vägen kommer att hamna ur kurs och riskera en stark backlash när det blir uppenbart för alla hur vilse den är.

Dessutom skräms vettiga människor bort av den oförsonliga tonen och kraven på rättning i leden. Det blir en självdriven renodling; till sist står bara de mest renläriga och kompromisslösa kvar och blänger misstänksamt på varandra.

Och inte minst: Om vi vägrar se och acceptera svagheterna i vår egen ideologi kommer vi heller aldrig att förstå vår meningsmotståndare. Till slut riskerar vi också att glömma bort de mer komplexa argumenten bakom de banala men slagkraftiga slagord vi skanderar. De intellektuella och empatiska ansatserna ebbar ut, kvar finns bara polariseringen, ett evigt vi mot ett evigt de. Då blir det farligt på riktigt.

Det måste rimligen vara bättre att någon av dina vänner berättar att du beter dig korkat än att de är tysta och väntar på att det uppmärksammas av dina fiender?

”Att hålla fast i en entydig demonisering är inte värdigt konst”, sa Klas Östergren, intervjuad i DN Kultur om romanen ”Renegater” där skandalen i Svenska Akademien får en framträdande plats. ”Konsten är större än så.”

Det gäller inte bara konsten utan även journalistiken. Sanningen ligger ofta i nyanserna. Det är nyhetsjournalistens plikt att problematisera, ifrågasätta, vägra att okritiskt svälja det som serveras. Inte ens sportjournalister bör bilda hejarklack.

Entydiga demoniseringar – och hyllningar – är som allt grupptryck. I stunden kan det kännas härligt att delta. Men med perspektiv börjar man fundera på vad man sa egentligen, och varför.

Ämnen i artikeln

Aftonbladet
metoo
Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt