Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-09 15:59

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/erik-helmerson-coronabedragarna-borde-ha-en-sarskild-plats-i-straffskalan/

Ledare

Erik Helmerson: Coronabedragarna borde ha en särskild plats i straffskalan

Blitzen – inte bara solidaritet och stela överläppar.
Blitzen – inte bara solidaritet och stela överläppar. Foto: Keystone Pictures USA

Det är svårt att tänka sig värre bedragare än de som riktar in sig på oroliga äldre i coronavirusets spår.

Blitzen, de månader under 1940 och 1941 då Adolf Hitler lät sina bombplan regna stål, eld och död över London och andra brittiska städer, lyser starkt i krigshistorien. 

Perioden har blivit en särskild symbol för brittisk sammanhållning. Det var då folket slöt upp sida vid sida, visade att det inte lät sig knäckas, Winston Churchill och kungafamiljen klev runt och skakade Londonbors trotsiga, dammiga händer.

Som många berättelser innehåller den mycket sanning – britternas mod och envishet chockade och retade gallfeber på Hitler – och en del myt. Bilden av total enighet och solidaritet kom ganska snabbt att monteras isär. För medan nationens ögon och muskler användes i krigsansträngningarna fanns gott om möjligheter för diverse kriminella att dra nytta av situationen.

Några av landets mest ökända seriemördare, som John Christie och John Haigh, var aktiva under kriget. Många stadsbor tog chansen att plundra bombade byggnader, andra försökte lura försäkringsbolagen att deras hus förstörts – en man gjorde det hela 19 gånger. 

Den svarta marknaden blomstrade under ransoneringen, liksom bedrägerierna. Till de värsta hörde de som prånglade ut undermåliga bombskydd, vilket ledde till människors död. Författaren Simon Read, som skrivit om perioden, kallar krigets London för ”paradiset för en brottsling”.

Kanske räcker det som extrastraff att de blir tvungna att resten av sitt liv se sig själva i spegeln.

Man ska alltså inte bli helt förvånad – förbannad går förstås utmärkt – när man hör om dem som i dag utnyttjar det nya coronaviruset för att berika sig själva. 

Kollegan Lisa Magnusson nämner i måndagens DN William Hahne, vice ordförande för Alternativ för Sverige, som passade på att sälja ansiktsmasker till ockerpris – som en följd av detta avgick Hahne på måndagen. 

Expressen avslöjade förtjänstfullt i helgen ett koppel ”hälsoprofiler” som kränger på oroliga svenskar bark-te, lökomslag, c-vitamin, ”silvervatten”, snuskdyr fiskolja och bikarbonatsprayer som påstås motverka corona. Det är förvånande att ingen av dem kommit på att tjäna pengar på antivirus-trollformler och covid-dämpande foliehattar.

Snäppet värre i denna intensivutbildning i mänskligt beteende under kris är de ”coronabedrägerier” som DN:s Marina Ferhatovic nu berättar om. Människor som riktar in sig på äldre, uppger sig vara från Folkhälsomyndigheten och erbjuder ”tester”, låtsas samla in pengar till forskning mot viruset eller till och med hotar att smitta sina offer med sjukdomen.

Det är lätt att tänka att det borde finnas en särskild plats om inte i helvetet så i alla fall i straffskalan för den som försöker tjäna på andras oro och rädsla. Tung latrintjänst på sjukhusen? Bötespåslag till förmån för den verkliga forskningen? Bära en särskild coronabedragarmössa i form av ett virus, komplett med bjällror? 

Nej, vi ska inte sänka oss till deras nivå. Kanske räcker det som extrastraff att de blir tvungna att resten av sitt liv se sig själva i spegeln och veta att där står en som bara hade sin egen välfärd i åtanke i en tid då resten av befolkningen tänkte på varandra. En som passade på. En som plundrade ett olycksbarns sista ägodelar i ruinerna av ett bombat hus.