Valet nyligen befäster bilden av Qatar som ett land av paradoxer. Ett land där en kvinna kan bli minister men inte får resa utan tillstånd.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2023-03-31 01:14
Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/erik-helmerson-det-hade-varit-spannande-att-se-fotbollforbundet-infora-demokrati-i-qatar/
För några veckor sedan stod det klart: Det blir inget träningsläger i Qatar för herrlandslaget i fotboll.
Beslutet var det enda rätta, men jag tyckte ändå att det var lite synd. Fotbollförbundet försvarade i det längsta beslutet att resa dit och skapade stora förväntningar på hur lägret skulle få landets shejker att tänka till om mänskliga rättigheter: ”Vi funderar på vad vi ska göra för att kunna påverka och kunna driva de här frågorna i rätt riktning”, sa generalsekreteraren Håkan Sjöstrand.
Den visan har sjungits länge. Och det vore spännande att se återkopplingen: Exakt vem träffade ni? Exakt vad sade ni? Exakt hur följer ni upp mötena och kontrollerar vilken effekt de får?
Qatar, värd för fotbolls-VM 2022, är inget sympatiskt land. Men det är fascinerande. Litet som Skåne har det 2,8 miljoner invånare – varav bara drygt 300 000 är qatarier. 1,5 miljoner är gästarbetare, livegna under det så kallade kafala-systemet där arbetsgivaren styr tillvaron och till och med kan hindra dem att lämna landet. Enligt Utrikespolitiska institutet har fler än 6 500 byggarbetare bara från södra Asien dött av omänskliga arbetsförhållanden sedan Qatar, efter präktiga mutor, tilldelades fotbolls-VM.
Landet utser kvinnliga ministrar och ambassadörer, men kvinnor får fortfarande inte resa utan tillstånd.
Utrikespolitiskt är landet en perfekt symbol för den realpolitiskt cyniska verkligheten i regionen, en ständigt uppdykande aktör i den muslimska världens maktstrid mellan Turkiet, Saudiarabien, Iran och Egypten och där såväl USA som Ryssland alltid lurar i vassen.
2017 utsattes Qatar för bojkott av framför allt Saudiarabien och Egypten, som ogillade landets goda förbindelser med Teheran, men bojkotten bröts i januari i år utan alltför störande skrubbsår hos qatarierna. I stället har de ökat sitt inflytande än mer, senast genom att utgöra fristad och medlingsbas för talibanerna och samtidigt behålla sin varma och livsviktiga relation med Washington.
Landets strävan efter makt motsvaras av dess fortsatta ointresse för demokrati och mänskliga rättigheter. Samtidigt finns sprickor och paradoxer som är svårfunna i de muslimskt teokratiska grannarna.
Regimen erbjuder ett hem för nyhetsbolaget Al Jazeera men förföljer kritiker och oppositionella. Landet utser kvinnliga ministrar och ambassadörer, men kvinnor får fortfarande inte resa utan tillstånd. I början av oktober hölls val, men församlingen saknar riktig makt och bara en minoritet har rösträtt.
Vad Svenska fotbollförbundet hade kunnat göra åt maktmissbruket från emiren och hans underhuggare får vi nu inte veta. Fotbolls-VM kommer definitivt att spelas, ”på de döda gästarbetarnas gravar” som någon sa. Qatar kvarstår som en av de nyckfulla, odemokratiska stater som världen gjort sig alldeles för beroende av.