Hoppa till innehållet Ge oss feedback gällande tillgänglighet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2023-06-09 17:36

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/erik-helmerson-en-byrakrat-ska-inte-vara-sexig/

LEDARE

Erik Helmerson: En byråkrat ska inte vara sexig

Rebelliska forskare i Stockholm.
Foto: Jonathan Nackstrand/TT/AFP

Den som surrar sig vid masten på en politisk övertygelse riskerar att gå i kvav med den. Det gäller både forskare och tjänstemän.

Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.

Som statsvetaren Karin H Zelano skriver på DN Debatt: Byråkraten är inte Sveriges mest älskade gestalt.

Zelanos text visar på en paradox i vår syn på byråkraten/tjänstemannen. Å ena sidan ska hen vara oförvitlig, principfast och lojal mot sitt uppdrag i det allmännas tjänst. Å andra sidan måste hen också ha ”starkt rättspatos” och ett bultande hjärta. Nidbilden av den hjärtlöse byråkraten är en person som sätter sin organisations väl före de människor hen är satt att tjäna och i värsta fall skickar oskyldiga i döden med förklaringen: ”Jag lydde bara order”.

Säg däremot ”tjänsteman” och se vad som händer. Kanske fortfarande inte lika sexigt som ”influencer” eller ”queen”, men ändå en titel som väcker respekt. Kanske framför allt hos en viss sorts socialliberaler som drömskt börjar tala om Axel Oxenstierna.

En opolitisk tjänsteman i en demokrati är trots allt en underbar gestalt. Hen garanterar allas lika behandling och är inte rädd för att höja en varnande Statsverkspenna när politikerna kommer med någon extra vidlyftig vision: ”Tyvärr strider ditt förslag mot Förvaltningslagen 17§ och en handfull EU-bestämmelser från 2007”.

Men får byråkraten någonsin vara aktivist?

Om vi jublar när en byråkrat ”tar ställning” betyder det oftast bara att hen tycker exakt som vi själva.

År 2018 skrev 261 opolitiska tjänstemän på regeringskansliet ett brev där de uttryckte sin oro över kansliets ”värdegrund” vid ett regeringsskifte – alltså om en kommande regering som skulle bli beroende av SD. Det är ett typexempel på ett brott mot vad Karin H Zelano kallar ”en opartisk, professionell statsförvaltning”. Även SD:s väljare måste kunna lita på att de behandlas som alla andra svenskar.

Men ”aktivist” kommer alltid att översexa inte bara ”byråkrat” utan också ”tjänsteman”, och vara mer lockande som självbild. Den senaste tiden har sett en debatt om ifall man samtidigt kan vara forskare och aktivist. Och det är klart att en forskare har samma rätt som andra att demonstrera, som när gruppen Scientist rebellion nyligen kastade rödfärg på finansdepartementet.

Samtidigt måste forskaren vara medveten om att när hen tar politisk ställning i en fråga kommer människor att ifrågasätta att hens forskning i ämnet är objektiv och att lita på. Den som surrar sig vid masten på en politisk övertygelse riskerar alltid att gå i kvav med den. Samma gäller tjänstemän.

Om vi jublar när en byråkrat ”tar ställning” betyder det oftast bara att hen tycker exakt som vi själva. Men samma syn finns på andra sidan. Den som applåderar när 261 ”opolitiska” tjänstemän markerar mot SD skulle förfasa sig om 261 andra varnade för Vänsterpartiet. För tilliten vore det illa.