Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-10-17 12:22

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/erik-helmerson-ett-barn-som-vill-kallas-for-hen-borde-inte-vara-hotfullt/

LEDARE

Erik Helmerson: Ett barn som vill kallas för ”hen” borde inte vara hotfullt

Inte hela världen.
Inte hela världen. Foto: Göran Billeson / IBL Bildbyrå

Debatten om läraren som blev uppsagd sedan hon vägrat säga ”hen” handlar om en större princip: Vem bestämmer över barnen?

Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.

Ända sedan ”hen” knackade på i svenskan har ordet fungerat som pinne i debattens myrstack. Det är lugnare nu än för tio år sedan, men fortfarande kan den som använder ”hen” räkna med regelbundet, ilsket mothugg av typen ”det betyder faktiskt höna på engelska”.

Därför kunde ingen bli förvånad över att historien om den kristna läraren Selma Gamaleldin, som blev uppsagd från sin skola sedan hon vägrat kalla en elev för hen, blev glödande viral. Gamaleldin fick stöd från framför allt konservativt håll, och den version som spreds gjorde gällande att det var föräldrarna, inte barnet självt, som krävde titulering med hen.

Men i helgen gav barnet, i artikeln kallat Saga, sin egen version i Aftonbladet. Fram träder en bild av en ung människa som aldrig känt sig hemma i sin könsidentitet och som funnit en helt ny trygghet och självuppskattning i att inte definiera sig själv som vare sig pojke eller flicka: ”Deras barn blev tryggare och fick vänner för första gången i livet ... Saga kom hem från skolan med best-friends-forever-halsband. Den smärtsamma blygheten försvann.”

Fram träder en bild av en ung människa som aldrig känt sig hemma i sin könsidentitet.

En intressant sak med denna historia är att det egentligen borde vara egalt vad man själv tycker om ordet ”hen”. Detta tycks handla om en princip: Vem har rätt att bestämma över ett barn. Är det barnet själv och föräldrarna – eller skolan?

Det traditionellt konservativa svaret borde knappast vara skolan.

Det finns flera legitima frågor kring hur Sverige hanterar barn med upplevd könsdysfori, till exempel om regering och myndigheter gått för snabbt fram med att underlätta för unga att genomgå könskorrigering. Det går också att förstå människor som protesterar när de upplever att grundstenarna i deras eget språk förändras drastiskt och utan diskussion, som genom direktiv uppifrån.

Men att riva upp himmel och jord när ett barn vill kallas för hen och inte påtvingas ett biologiskt kön liknar mest hysteri.

Ämnen i artikeln

Skolan
HBTQ

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt