Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-23 22:43

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/erik-helmerson-is-extremister-chockas-av-is-extremism/

Ledare

Erik Helmerson: IS-extremister chockas av IS extremism

”IS onda? Det var det jävligaste – det hade jag ingen aaaning om!” Foto: Giuseppe Cacace/AFP/TT

Nej, satiren är inte död. Nu gråter chockade IS-kvinnor i fånglägret ut om att andra medlemmar i terrorsekten försöker påtvinga dem sin syn på islam.

Rätta artikel

Jag måste läsa artikeln flera gånger för att försäkra mig om att det inte är satir. Det låter som någonting som den amerikanska plojnyhetssajten The Onion skulle kunna toppa med: ”IS-medlemmar: IS är extremister och det är skitjobbigt.”

Det handlar om utländska kvinnor som anslutit sig till IS, gripits och förts till ett fångläger i östra Syrien. I lägret händer något de inte räknat med: de konfronteras med andra IS-medlemmar. Riktiga elakingar.

”De vill tvinga på oss sin bild av islam”, säger en chockad Vanessa från Guyana om ”extremisterna” till nyhetsbyrån AFP. 

Jag trodde att om någon bara visste en enda sak om IS var det just att de vill tvinga på andra sin version av islam.

Ja, Vanessa, vill man svara: Där har du själva affärsidén hos den organisation som du reste 10 412 kilometer för att ansluta dig till. Med dina barn. Jag trodde att om någon bara visste en enda sak om IS var det just detta, att de vill tvinga på andra sin version av islam.

Men Vanessa kan inte nog uttrycka sin bestörtning över den råhet som andra fångar från IS, en organisation som la ut massavrättningar på sociala medier, ger uttryck för:  

”De säger att vi är otrogna”, fortsätter hon. Ja, det är kärnbudskapet, att alla som inte delar just IS tolkning av islam är otrogna hundar som det är fritt fram att döda, våldta, tortera och sälja som slavar.

En intervjuad belgisk terrorresenär är lika överraskad över sina erfarenheter av den våldssekt som ockuperat en gigantisk yta, bekrigat omvärlden och skapat ett skräckvälde med få motstycken: ”De här människorna skrämmer mig”, säger hon. ”Bara att prata med vakterna eller be om att gå till marknaden kan göra oss till otrogna i deras ögon.”

Jag undrar vad som blir nästa steg för dessa kvinnor, så uppenbart oförmögna till något som helst konsekvenstänkande. Kanske kommer de till slut jublande hem till den västvärld som de nyss var villiga att störta i eld och aska. 

Kanske får de till slut ett normalt jobb, säg i en snabbköpskassa. Men då med samma förvåning: ”Det är obegripligt, det kommer hela tiden folk som lägger upp matvaror framför näsan på mig.”