Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-26 20:07

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/erik-helmerson-lofvens-eu-blir-mest-en-kuliss/

Ledare

Erik Helmerson: Löfvens EU blir mest en kuliss

Stefan Löfven i Umeå. Foto: Sune Grabbe/TT

Den som lyssnade på Sveriges statsminister på första maj fick kämpa för att märka att vi befinner oss i en valrörelse. Med bara tre veckor kvar till EU-valet pratade Stefan Löfven i Umeå mest om annat.

Rätta artikel
EU-valet 2019

Det handlade om landsbygd och pensioner, hedersmord och Greta Thunberg. Integration och antinazism. Visserligen viktiga ämnen som, tillsammans eller var för sig, hade kunnat leda in i en viktig och seriös diskussion om EU:s roll i Sverige och Sveriges i EU.

I stället kom unionen och det kommande valet in på slutet, liksom pliktskyldigt och påklistrat. Och i rollen som kuliss, eller kanske drömfångare, kanske projektionsyta för allt som en socialdemokrat på första maj förväntas applådera åt.

Kanske är huvudproblemet att Socialdemokraterna inte bara är internt splittrade om EU utan helt enkelt inte är, eller någonsin har varit, särskilt intresserade.

Ett Europa som är bra för miljön, hårt mot terrorism, kniper åt skattefuskare, ”där löntagare aldrig ställs mot löntagare” och där EU, med en oerhört märklig löfvensk formulering, ”går samman för att skydda (de unga) mot ... det absurda faktum, att stater fortfarande försöker bygga sin yttersta säkerhet med kärnvapen”.

EU som ett överstatligt Greenpeace för tonåringar? Bara i Umeå på arbetarrörelsens dag. 

Denna missnöjets maj knakar det i S-leden. Januariavtalet har tvingat partiet till hårda liberala eftergifter, facket och partiets vänsterflygel klär sin motvilja i brandgula västar och protestplakat. Då, inför valet, hade statsministern kunnat vidga blicken, ta initiativet och utmana åhörarna i en diskussion om vad EU är, vad unionen kan göra och varför dess framtid är så avgörande för Sveriges. 

Men kanske är huvudproblemet att Socialdemokraterna inte bara är internt splittrade om EU utan helt enkelt inte är, eller någonsin har varit, särskilt intresserade. Man sjunger ”Internationalen” och talar som Löfven gärna om att vandra tillsammans globalt, men det samarbete som faktiskt finns har aldrig varit särskilt prioriterat. Inte i jämförelse med FN och diverse försök till socialdemokratiskt solospel på världspolitikens arena. Sådana här dagar märks tystnaden om elefanten i Europarummet tydligare än annars.

För övrigt tycker jag att nazister inte ska få demonstrera i stadskärnor på första maj.