Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-02-26 11:09

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/erik-helmerson-nar-vi-forlorar-formagan-till-vordnad-blir-kyrkogarden-pulkbacke/

Ledare

Erik Helmerson: När vi förlorar förmågan till vördnad blir kyrkogården pulkbacke

”Jag var hungrig och ni gav mig att äta.”
”Jag var hungrig och ni gav mig att äta.” Foto: Peter Hoelstad/TT

I jagets traditionslösa tidevarv förvandlas kyrkogården till vintersportanläggning och den frusna tiggaren till en olägenhet.

Något viktigt har gått förlorat i ett samhälle som inte längre kan känna vördnad.

I dag på askonsdagen inleds den kristna fastan. Det är en sedvänja som så fallit i glömska i det sekulariserade Sverige att det enklaste sättet att förklara är: ”Ni har läst om ramadan? Ungefär så, fast med Jesus.”

Den 40 dagar långa perioden lever mest kvar i sångtexten: ”Julen varar än till påska. Men det var inte sant, för däremellan kommer fastan.” Men med den har mycket gått förlorat, livsvisdom som kan vara värdefull oavsett om man är troende eller inte. Det handlar om försakelse, stillhet, inre rening, kontemplation. En möjlighet att fråga: Vad har jag för mycket av i mitt liv, vad borde jag ha i stället?

Och det handlar till viss del om en annan företeelse som tycks förlorad i det avgudifierade Sverige: vördnad. En djup aktning inför något som människan kanske inte kan se eller höra men som hon innerst inne vet är oändligt större än hon själv. Och som inte explicit måste ha med Gud att göra.

Sällan blir vördnadens avskaffande större än i de beryktade tv-bilderna från Skogskyrkogården, ett själarnas oändliga, tysta vilorum som några Stockholmsföräldrar såg som lämplig pulkbacke. Inte skulle de döda ha något emot att våra barn har roligt, frustade samtidens layoutare och it-konsulter, till synes rödblommigt ostörda av tanken på hur tidevarv komma, tidevarv försvinna och släkten följa släktens gång.

Också Stefan Löfven tog upp kyrkogårdspulkan i ett Facebookinlägg: ”Avstå”, löd hans korta rekommendation i en post som annars välkommet uppehöll sig kring den senaste tidens attacker på kyrkor, moskéer och synagogor. ”Det finns tecken på att vi har förlorat något av respekten för det heliga i vårt samhälle och det oroar mig”, skrev statsministern.

Återigen: Man behöver inte vara troende för att efterlysa viss vördnad för det som andra människor håller heligt, inte själv ha en gudstro för att reagera med raseri när religiösa mötesrum vandaliseras. Den typen av attacker gör hela samhället fattigare och farligare.

Om EU-migranterna knackar på kyrkans dörr i vinternatten, ska då församlingen låta dem frysa ihjäl?

I fastan ingår också tanken att bättre behövande människor ska kunna dra nytta av det överflöd som den fastande avstår från. De hundralappar som man sparar på att inte dricka alkohol eller äta kött kan man med fördel ge till andra.

Det är också en sorts vördnad: tacksamhet över egna privilegier, insikten att de inte delas av alla, empatin för de mindre lyckligt lottade.

I en text på sajten Bulletin nyligen skriver Per Gudmundson om problem med EU-migranter i Vasastan. ”Den som härbärgerar tiggarna tillhandahåller också infrastruktur för brottslig verksamhet”, skriver han och kritiserar de kyrkor som ger mat och sängplats.

När Gudmundson på Facebook får mothugg av Frida Park, ledarskribent på kristna Dagen, svarar han: ”Om nu kyrkorna vill förhindra att folk fryser i den svenska vinternatten, kan kyrkorna bidra med bussar.”

Och man kan verkligen ha åsikter om tiggande EU-migranter, såväl under fastetid som annars. Jag vill själv inte förbjuda tiggeri – hur kan man lagstifta mot att en fattig människa sträcker ut en hand? – men förstår den som har annan åsikt. Med tiggeriet följer ibland brott och otrygghet.

Men att kritisera kyrkorna för att de erbjuder hjälp till utsatta människor? För att de kommer här och ”godhetsknarkar” och försöker följa Jesu bud – alltså för att de är kyrkor?

”Det självklara alternativet är att tiggarna åker hem, såklart”, skriver Gudmundson på Facebook. Men om de inte gör det? Om de knackar på kyrkans dörr i vinternatten, ska då församlingen envist hålla den stängd och låta människorna frysa ihjäl?

Det är svårt att veta vad som är höna respektive ägg i sekulariseringen och den ökade självcentrering som med ett kokett fnysande sätter det egna egot i universums centrum. Men oavsett om man tror på en högre makt eller inte är risken stor att något viktigt går förlorat när vi slutar känna vördnad.

Då finns bara jaget och nuet. Då blir en hungrig och frusen medmänniska i första hand ett irriterande problem, och en sluttning som härbärgerar de dödas stoft inte mer än en pulkabacke och bakgrund till ett foto på Instagram.

Ämnen i artikeln

Tiggeri
Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt