Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Många praktstollar har fått Nobelpriset

Jean-Paul Sartre, läsvärd författare och politisk ärkestolle.
Jean-Paul Sartre, läsvärd författare och politisk ärkestolle. Foto: IBL

S-sajten Dagens Arena vill avskaffa Nobelpriset i ekonomi för att det gått till stollar. Med det kriteriet ligger fler priser mycket illa till.

Avskaffa det så kallade Nobelpriset i ekonomi. Det kräver sajten Dagens Arenas krönikör Björn Elmbrant. 

Ett av de uppräknade skälen är att självaste Alfred Nobel var socialdemokrat och att priset är o-sossigt för att det ”normaliserar marknadsliberala idéer”.

Vi ska inte denna gång undra varför marknadsliberalism skulle anses som något onormalt utan i stället fokusera på det första argument som Elmbrant nämner: ”Åtskilliga politiska stollar har fått Nobelpriset i ekonomi”.

Det kriteriet skulle nämligen ställa till det framför allt för ett annat Nobelpris, det redan sargade litteraturpriset. Rätt många av dess ärevördiga mottagare skulle misslyckas fatalt vid eventuellt stolleprov.

Ett litet skrapande på ytan ger oss: Rudyard Kipling, kolonialdiktare. Knut Hamsun, sedermera nazist. Halldór Laxness, kommunist. Jean-Paul Sartre, kommunist och Stalinapologet. Pablo Neruda, stalinist. Bob Dylan, hippie.

Här kan man som Dagens Arena-skribent invända att gentlemännen ovan i första hand skapade god litteratur och bara i andra hand var politiskt dubiösa, medan det i ekonomernas fall handlar om att själva deras verksamhet var politiskt stolleri.

De sistnämnda fick New York Times att döpa om utmärkelsen till ”Nobels krigspris”

Motargumentet är att det rimligtvis är mycket värre att stödja stalinism än att skapa ekonomiska modeller vars stora förgriplighet är att de inte är tillräckligt socialdemokratiska.

När vi ändå talar Nobel och stollar kan vi inte undvika en annan prisklass som ligger rejält illa till om Dagens Arena-modellen vinner genklang. Det handlar förstås om Fredspriset, med mottagare som PLO-ledaren och terroristen Yassir Arafat, den sydafrikanske apartheidpolitikern F W de Klerk, Egyptens diktator Anwar Sadat – och företrädare för de två krigförande parterna i Vietnam, Henry Kissinger och Le Duc To. 

De sistnämnda fick för övrigt New York Times att döpa om utmärkelsen till ”Nobels krigspris” och sångaren Tom Lehrer att utropa satirens död. Men priset överlevde. Det gör förmodligen även den ekonomiska varianten trots Dagens Arenas skarpa tillrättavisning.

Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.