Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-22 17:49

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/erik-helmerson-reformisterna-ar-inget-hot-mot-s-hogersvang/

Ledare

Erik Helmerson: Reformisterna är inget hot mot S ”högersväng”

Fortsätt drömma. Daniel Suhonen, drivande kraft bakom Reformisterna. Foto: Thomas Karlsson

Föreningen Reformisterna är inget riktigt hot mot Socialdemokraternas politik. Det enda sättet att få S att gira från högerkursen vore en väljarflykt vänsterut.

Erik Helmerson
Rätta artikel

Det finns en rolig fråga man kan ställa till besvikna och arga socialdemokrater. 

Varje gång partiet i någon fråga går ett steg till höger fylls tidningsartiklar och sociala medier med samma typ av upprördhet: Nu är måttet rågat, jag känner inte igen mitt parti, detta är ett svek mot allt vad Rörelsen står för. De upprörda är sannerligen inte bara gräsrötter utan inte sällan höga politiker, S-debattörer, ledarskribenter. Då brukar jag undra: ”Så, hur kommer du rösta i nästa val?”

Något svar får jag sällan. Att byta parti finns inte i denna värld. Man röstar S även om partiledaren är en häst, som Ebbe Carlsson uttryckte sig i en annan tid.

På måndagen lanserades föreningen Reformisterna med en artikel på DN Debatt. Det är en vänstersinnad grupp vars syfte är att ”stimulera till utveckling av och opinionsbildning för en progressiv ekonomisk politik”. Man ska verka inom partiet. Förstås.

Ideologin och retoriken är klassisk vänsterpolitik. Mycket av den känns igen, den har skadat andra ekonomier svårt. Det handlar om mer pengar till dem som inte jobbar, minskad arbetstid, stora statliga investeringar för lånade pengar, slopade överskottsmål.

Samtidigt är det inte märkligt att denna typ av krav växer fram i en tid av ökade klyftor, social oro och miljöhot. Socialismen är kanske inte den enda ideologi som har behov att reformeras?

”S är en bred kyrka”, sägs det ibland, men poängen är ju att den inte är en kyrka alls.

Den som ogillar ett parti går till ett annat. Om man inte är socialdemokrat. Debattörer som Göran Greider kritiserar envist partiet från vänster, andra som Widar Andersson lika ihärdigt från höger. Men att lämna det har varit otänkbart som att träda ut ur sin egen familj. Det är ett byte av identitet, ett kliv bort från själva den mark där man alltid stått.

Man måste nog vara socialdemokrat för att begripa detta märkliga tänkesätt. ”S är en bred kyrka”, sägs det ibland, men poängen är ju att den inte är en kyrka alls. Jag kan förstå att muslimer, katoliker och judar har svårt att lämna sitt samfund vad detta än hittar på – tron är en djupt existentiell fråga – men när det handlar om ett politiskt parti?

Reformisterna ska försöka ändra den S-kurs som stakats ut under decennier. Ändå förefaller antalet krismöten lågt på partihögkvarteret. Även mer högerkopplade sossar som Thomas Bodström och Mikael Damberg ger muntert tummen upp åt Reformisterna, till och med partisekreteraren Lena Rådström Baastad, vars huvuduppgift är att se till att partiet inte spricker, är positiv.

Det visar väl hur ofarliga Reformisterna i själva verket är. De kommer att tjäna som alibi, som en intern blåslampa vars hetta riktas rätt ut i luften men aldrig mot något lättantändligt.

Så länge medlemmar och S-debattörer sitter kvar i den ”breda kyrkan” kan partiet också sitta kvar vid makten, fortsätta att föra högerpolitik och avmätt kritisera sig självt. Kanske fungerar detta magiska trick en gång till.