Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-25 23:44

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/erik-helmerson-se-michael-jackson-filmen-och-bestam-sjalv-om-du-vill-lyssna-pa-thriller/

Ledare

Erik Helmerson: Se Michael Jackson-filmen – och bestäm själv om du vill lyssna på ”Thriller”

Geni – och förövare? Foto: Stephanie Safechuck archive/AMOS Pictures

Moralpaniken griper omkring sig. Senast är det Michel Jacksons låtar som stoppas av radiostationer. Vi måste få göra de valen själva.

Rätta artikel

Michael Jackson-dokumentären ”Leaving Neverland” sveper över världen som en tornado, och i dess efterföljd kommer moralpaniken. Flera radiostationer slutar spela hans låtar – senast var det norska NRK som i en märklig moonwalk först skulle bojkotta honom men sedan direkt ändrade sig.

”Leaving Neverland”, som läggs ut på SVT Play på söndag, är en vidrig film. I långa intervjuer berättar två män, James Safechuck och Wade Robson, var sin historia som dels är lika sinsemellan, dels påminner om andra vittnesmål om hur sexbrottslingar arbetar. 

Enligt männen, då bara småpojkar, nästlade sig världens största artist sakta in i deras liv, med presenter, smicker, löften och hot. Han distanserade dem från deras familjer, kröp närmare dem rent fysiskt tills de rena sexövergreppen inleddes och sedan trappades upp. Ingen skulle få veta, sa han, då vore det klippt för dem alla. 

Om man bara ska konsumera kultur skapad av människor som levt ett oantastligt liv kommer upplevelserna att bli få och påvra.

Men anklagelserna mot Michael Jackson är kända sedan tidigt 1990-tal. Han har dessutom aldrig dömts. Det är märkligt, men mycket typiskt för vår tid, att radiostationer och andra ska paniktrampa på bromsen nu. Orsaken är givetvis inte rakryggat ställningstagande för världens barn, utan hukande skräck för kritik.

Vi har lite för många liknande fall. R Kelly och Mr Cool är bara två artister från senare tid som mötts av taktfasta krav på svartlistning och tystande.

Men om man bara ska spela låtar, visa filmer eller läsa böcker skapade av människor som levt ett moraliskt och juridiskt oantastligt liv kommer kulturupplevelserna att bli få och påvra. Artister, skådespelare och författare har genom decennierna knarkat, våldtagit, slagits, skjutit varandra, slickat diktatorer och skämtat olämpligt om snart sagt varenda minoritet under solen. Är vi inte vuxna nog att själva manövrera i deras försåtminerade men ack så vackra landskap?  

Är vi så oförmögna att skilja konst från konstnär att någon annan måste ta över ratten och styra oss rätt? Och – vilket är den viktiga frågan – vad händer om de inte gör det? Räcker det med en lyssning av ”Thriller” för att vi själva ska börja fundera på att förföra åttaåringar?

Visst kan man tänka sig att någon skulle välja att tillbringa livet i cykelhjälm ätande hemodlad müsli och lyssnande på ”Mitt sommarlov”. Då förstås inspelad av en nioårig Anita Hegerland som förhoppningsvis ännu inte hade hunnit göra sig skyldig till allvarligare överträdelser.

Men nyckelordet här är ”välja”. Snälla kulturdistributörer – gör inte det valet åt oss.