Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-10-19 11:12

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/erik-helmerson-skonheten-ar-det-minst-intressanta-med-varldens-vackraste-pojke/

LEDARE

Erik Helmerson: Skönheten är det minst intressanta med ”världens vackraste pojke”

Öden i Venedig: Björn Andrésen på inspelningsplatsen.
Öden i Venedig: Björn Andrésen på inspelningsplatsen. Foto: (c) Mario Tursi

”Världens vackraste pojke” riktar kameran mot samhällets syn på skönhet, en besatthet som är allt annat än vacker.

Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.

Det är 1970, och den italienska regissören Luchino Viscontis sökande efter ”den perfekta skönheten” för honom till Stockholm. För sin filmatisering av Thomas Manns kortroman ”Döden i Venedig” har Visconti tittat på barn i hela Europa, men när han ser en blond svensk 15-årig pojke på Grand Hôtel är jakten över. Björn Andrésen från Stockholm får följa med till Italien och spela rollen som Tadzio, den överjordiska skönhet som i berättelsen vrider ut och in på författaren Gustav von Aschenbachs liv.

”Världens vackraste pojke” lanserades han som, den unge Björn Andrésen, och så heter också dokumentären om honom som hade biopremiär på fredagen med regi av Kristina Lindström och Kristian Petri.

Björn Andrésen blev stor, gigantisk. Släpades runt som en trofé av Visconti på Cannesfestivalen – ”en levande mardröm, som att omsvärmas av fladdermöss” – mormor är med, hon filmar allt i Super 8-format.

Andrésen virvlade motvilligt vidare, omskrevs av den globala skvallerpressen och blev vad som i filmen kallas den första västerländska idolen i Japan. Där spelade han in musik på japanska och proppades full av droger för att orka: ”Det fanns inget utrymme för oss att ta hans välbefinnande i beaktande”, konstaterar en sorgsen japansk manager femtio år senare. Och då är det ju så dags.

När han ser en blond svensk 15-årig pojke på Grand Hôtel är jakten över.

För samtidigt, i Sverige, är Björn Andrésen på väg att bli vräkt från sin lägenhet. Han grälar med flickvännen Jessica, gräver bakåt i sin omåttligt såriga familj och brottas med en historia av depression, sprit och ”självdestruktion”. Filmens alternativa titel hade kunnat vara ”Världens ensammaste man”. Eller ”Det sociala arvet”, om det inte vore så upptaget.

Två saker är slående med ”Världens vackraste pojke”. För det första att Björn Andrésens historia – skönhet, karriär, objektifiering, exploatering, övergrepp, droger – förefaller oerhört bekant, men nästan alltid är det en kvinna i huvudrollen.

Och framför allt: Hur gripande hans verkliga liv är. Alla dessa vardagens uppgångar och fall, brottningen med relationer och missbruk, pusslandet med minnen av föräldrar som försvann eller aldrig fanns där, kampen för frid och värdighet: ”När du förlorat tillräckligt gör det på sitt vis livet lättare att leva”.

Det minst intressanta med ”världens vackraste pojke” är egentligen att han var ovanligt snygg i tonåren. Ändå är det vad vi framför allt bryr oss om och fascineras av. Säga vad man vill om vår besatthet av skönhet: särskilt vacker är den inte.

Ämnen i artikeln

Film
Japan

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt