Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-13 12:13

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/erik-helmerson-statyn-som-symboliserar-katolska-kyrkans-kulturkrig/

Ledare

Erik Helmerson: Statyn som symboliserar katolska kyrkans kulturkrig

Rött skynke för rättrogna. Foto: Vincenzo Pinto/AFP

Katolska kyrkans Amazonassynod öppnar för gifta präster och kvinnliga diakoner. Debatten kring synoden visar tydligt var fronterna går i kyrkans inre kulturkrig.

En dag i slutet av oktober går två män in i Santa Maria-kyrkan i Rom. Därifrån tar de med några träskulpturer; dessa ställs upp på bron Ponte Sant'Angelo och vräks ned i floden Tibern.

Filmen som visar det inträffade är bara en minut kort och mer stillsam än dramatisk. Ändå visar den på en sårig konflikt inom katolska kyrkan.

Skulpturerna föreställer en knäböjande, gravid kvinna. De har figurerat under den så kallade Amazonassynoden, där kyrkan under tre veckor diskuterat frågor som formellt rör Amazonasregionen men vars betydelse sträcker sig långt utanför Sydamerika.

Vem är kvinnan? Någon säger att hon föreställer jungfru Maria, andra att hon symboliserar Moder jord. För några är hon i stället inkagudinnan Pachamama, alltså en ”hednisk” symbol, en avgudinna som inte har i kyrkan att göra. Det är med stor sannolikhet därför männen lyfte ut henne, kastade henne i floden, filmade det hela och lät publicera filmen på konservativa katolska sajter.

För Amazonassynoden, som avslutades i helgen, kom givetvis att bli slagfält för konflikten mellan ”traditionalister” och ”förnyare” som länge bubblat inom kyrkan – och som alltmer präglar också den offentliga sekulära debatten.

För många utomstående, inte minst i det lutherska norr, är katolska kyrkan en genomreaktionär institution och påven världens mest konservative man. Det är en fördom. Katolska traditionalister världen över är livrädda för att vad de ser som liberala, marxistiska eller i största allmänhet moderna krafter är på väg att ta över kyrkan. 

Extra misstänksamma är de mot Franciskus, den argentinska, jesuitiska påven som flera gånger uttalat vad de ser som ett radikalt budskap om allt från flyktingar till homosexuella.

Dessa katoliker älskar sin kyrka just för att hon inte är Sverige, och inte ängsligt sneglar över axeln.

Amazonassynoden har nu antagit ett slutdokument som får många traditionalister att gripa efter luktsaltet. De cirka 160 biskoparna uttalar sig med ett långtgående språkbruk om miljön: de talar om ”ekologisk synd”, om att regnskogen ”rusar mot döden” vilket kräver ”radikala förändringar”, de tar avstånd från ”megaprojekt” som oljeutvinning och massavverkning och uttrycker sitt stöd för miljöaktivister i Amazonas.

För att säkra katolska kyrkans existens i området gav synoden också sitt stöd till gifta präster, något som nu påven ska gå vidare med. Präster ska inte kunna gifta sig, men redan gifta diakoner ska kunna prästvigas. Detta är ett på pappret litet steg – det ska bara gälla i Amazonas, och gifta präster finns redan i östliga katolska församlingar – men många hoppas eller fruktar att det i förlängningen ska leda till fler gifta präster. 

Synoden öppnar också för att kvinnor ska kunna spela en större roll i ledningen för församlingar.

Så varför bry sig om vad några dammiga gubbar i Vatikanen grymtar om statyetter och diakoner? Kanske för att katolska kyrkan är världens största trossamfund med fler än en miljard medlemmar. Och för att många av dessa ser kyrkan, och hennes tänkare, som sin största inspirationskälla för hur de ska leva ett fullvärdigt liv i denna jämmerdal. 

Vad inte minst svenskar har svårt att förstå är att för många katoliker är förnyelse och modernitet inget gott i sig, snarare tvärtom. Dessa katoliker älskar sin kyrka just för att hon inte är Sverige, för att hon skrider stadigt fram genom seklerna och inte ängsligt sneglar över axeln för att kontrollera att hon gör rätt enligt samtliga rådande trender. För att hon tror att det finns eviga sanningar.

Ändå är kyrkan alltid under förändring. Det pågår en ständig debatt kring hbtq-frågor, kvinnliga präster, skilsmässor, abort, dödshjälp, preventivmedel... Just nu sker också ett intensivt skifte av katolsk tyngdpunkt från Europa till tredje världen, inte minst Afrika. 

Allt detta är lika smärtsamt för konservativa katoliker som det är för sekulära traditionalister att se män kyssa varandra och Konsums fläsklägg ersättas av kikärtsröran på Alis kvarterslivs. 

Kanske tänker de att de hindrar utvecklingen genom att kasta trästatyetter i floden. Kulturkrigare är sällan mottagliga för att acceptera andras tolkningar eller att öppna för tvetydighet – deras version av sanningen är den enda sanna. 

Och kanske blev de extra arga, men knappast förvånade, när påven reagerade med att be ödmjukt om ursäkt till alla som förolämpats av deras tilltag.