Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-13 11:45

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/erik-helmerson-stoppa-gladjebetygen-inte-valfriheten/

Ledare

Erik Helmerson: Stoppa glädjebetygen, inte valfriheten

Foto: Magnus Bard

Problem med glädjebetyg och dålig ordning i skolan måste lösas med fingertoppskänsla, inte genom svepande hugg som avskaffar elevers valfrihet.

När man diskuterar brister i skolan kommer somliga alltid tycka att allt är privatiseringens fel. Det märktes senast i debatten om lågaffektivt bemötande. Många debattörer verkade tro att privatskolor var extra benägna att tillämpa denna kontroversiella metod som ofta tycks ge mindre trygghet, inte mer. Jag misstänker att föräldrar snarare söker sig till privata alternativ just för att deras barn ska få mer lugn i korridoren.

Samma kritik kommer varje gång någon privat skolägare misskött sig. Bort med vinstintresset ur skolan, stoppa valfriheten!

När kommunala skolor visar sig direkt olämpliga är det tystare från privatiseringens kritiker. Berättelserna om Storvretskolan i Botkyrka utanför Stockholm lär inte ge upphov till flammande krav att förbjuda offentliga huvudmän, trots att den situation som beskrivs där torde vara värre än på någon privat skola. 

I en debattartikel i Expressen återvänder skoldebattören och den före detta rektorn Hamid Zafar till denna skola, vars problem varit gigantiska i åratal. Zafar har läst alla rapporter från Skolinspektionen om Storvretskolan och ser det som ”att ta del av en resa rakt ner i en mörk avgrund”.

I vintras tvångsförvaltades skolan av staten. Först nu har de värsta bristerna åtgärdats och kommunen får ta över igen.

Valfriheten har fört mycket gott med sig, det gamla systemet spärrade in elever i deras bostadsområde, med koppel som hölls av politiker.

Men när det gäller de så kallade glädjebetygen är det väl ändå privatskolor som är värst? Nja.

Sydsvenskan har inlett en stor granskning med rubriken ”Vår skola”. I den första artikeln jämför tidningen betygen i engelska i årskurs nio med resultatet i de nationella proven. Av de 30 skolhuvudmän som ger mest generösa betyg är 22 privata, vilket är ett bra argument för den som ogillar valfrihet.

Men de fyra största syndarna vad gäller glädjebetyg är alla kommunala skolor med elever från så kallade utsatta områden.

Vad beror det på? Kanske vill lärarna på dessa skolor ge sina elever en hjälpande hand. Kanske har just dessa elever svårare att prestera på nationella prov.

Oavsett: glädjebetygen måste bort. Men det sker inte bäst genom att man avskaffar skolval och alternativ. Bland privata skolor finns, liksom bland kommunala, såväl rötägg som guldägg. Valfriheten har fört mycket gott med sig, det gamla systemet spärrade in elever i deras bostadsområde, med koppel som hölls av politiker.

Lösningen är inte att kalla in grävmaskiner och jämna systemet med marken, utan att finjustera det. Nu har den pågående betygsutredningen fått i uppdrag att titta extra på frågan, en mer välkalibrerad åtgärd än att förbjuda föräldrar och barn att välja skola.

Glädjebetyg är institutionaliserad orättvisa. Enbart kunskaper ska avgöra, inte skolors vinstdrömmar eller lärares felriktade välvilja.