Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-03 00:28

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/erik-helmerson-vi-tomde-vart-skafferi-och-litade-pa-grannen/

Ledare

Erik Helmerson: Vi tömde vårt skafferi och litade på grannen

Spanien stänger.
Spanien stänger. Foto: Manu Fernandez/AP

EU borde hålla gränserna öppna för leveranser av medicin och utrustning. Coronaviruset smiter förbi ändå. 

Medan världens börser rasar i det nya coronavirusets spår visar det sig att den internationella solidariteten inte heller står högt i kurs. Länder som Tyskland, Frankrike, Danmark och Norge stänger sina gränser, helt eller delvis.

TT rapporterar på måndagsmorgonen att sjukvårdsmateriel och utrustning som beställts till Sverige från andra EU-länder inte kommer fram.

Längst verkar, föga överraskande, president Trump gå. Enligt uppgifter har han erbjudit ett tyskt företag fantasisummor för att det vaccin som företaget arbetar med ska bli tillgängligt enbart i USA. Hellre rik och frisk än fattig och sjuk, som ordspråket lyder. 

När pandemin till slut dragit förbi och livet sakta börjar återgå till det normala – för den dagen kommer – torde många lärdomar kunna dras av hur detta hanterats av svenska myndigheter och politiker. Det är alltid vanskligt att föregå sådana processer medan man fortfarande hukar i stormen, men en slutsats borde vara självklar: Vår krisberedskap är alldeles för dålig.

Efterklokhet med facit i hand? Nej, det har länge varnats för att just detta skulle hända. 

Avvecklingen av det svenska totalförsvaret genomfördes snabbt och osentimentalt. Som DN:s Mikael Holmström berättar i måndagens reportage var det bland annat 35 fältsjukhus och 630 respiratorer – en skriande bristvara i coronans månader – som försvann. Liksom stora lager av medicin.

Enligt Försvarsmakten kunde Sverige år 1985 mobilisera 125 000 akuta vårdplatser: ”I förråd lagrades utrustning och sängar för 88 000 akutvårdplatser, övrigt fanns i fredsorganisationen.”

Varför så bråttom? Varför så extremt? Varför inte göra som Finland och bevara de beredskapsstrukturer som skyddar.

Det är klart att vi inte var tvungna att behålla ”världens modernaste krigssjukvård” när konfliktrisken minskade efter kalla krigets slut. Men det var sannerligen inte heller nödvändigt att gräva världens största hål och där vräka ner allt som påminde om beredskap och förberedelse inför krig, naturkatastrofer – och svåra sjukdomsutbrott. 

Varför så bråttom? Varför så extremt? Varför inte göra som Finland och bevara de beredskapsstrukturer som skyddar när ovädret eller viruset drar in?

Ett svar är att Sverige förlitat sig på internationellt samarbete. Olika försvarsavtal ska garantera hjälp mot väpnat angrepp, EU:s maskineri skulle klicka i gång och förse oss med förnödenheter vid en kris.

Kanske räknade de svenska regeringarna inte med att hela EU skulle drabbas samtidigt. Och att varje regering står sin egen befolkning närmast. Man hjälper gärna andra – när man själv blivit trygg. Men dessförinnan är det säkrast att stänga gränsen även om det råkar betyda att de där leveranserna av skyddsmasker till Sverige fryser inne.

”Man kan hoppas att detta blir en väckarklocka. Staten borde se till att sjukvårdsregionerna har minst tre månaders omsättningslager av materiel och läkemedel. Det är bara att stifta en lag och tvinga dem”, säger Per Elowsson, tidigare sjukhusdirektör, i DN-reportaget. 

Och så är det ju. Den dåliga beredskapen beror inte på marknadens otillräcklighet eller på att det finns privata vårdgivare, det är politiker av olika färg som har fattat beslut präglade av önsketänkande och dumsnålhet.

Coronapandemin är en internationell katastrof. Då måste den också bekämpas internationellt. Ensam är inte stark. Att stänga gränser och bara se till egna intressen är ingen gångbar väg. 

EU-talespersoner understryker att unionen ska göra vad den kan för att underlätta transporter, medicinsk forskning och ekonomisk återhämtning. På måndagen kom också nya riktlinjer från EU-kommissionen, som poängterar att leveranser av medicin och sjukvårdsutrustning är ”avgörande”. 

Sverige måste fortsätta att arbeta för ett framtida starkare EU-samarbete där rörligheten värnas även under kris. Men att grannarna lovar oss tillgång till deras skafferier och medicinskåp hindrar inte att vi ser till att våra egna är fulla.

Det kan alltid komma situationer där vi blir tvungna att kunna lita till oss själva. Någon gång måste den insikten sjunka in hos svenska beslutsfattare.