Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-21 01:03

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/erik-helmerson-visst-kan-barna-fa-ett-glas-ol/

Ledare

Erik Helmerson: Visst kan barna få ett glas öl

Munkrock: Tage Danielsson och Hasse Alfredson i ”88-öresrevyn” 1970. Foto: Jan Collsiöö/TT

”Men man hoppas att barna ändå får ett glas öl”, sjöng en dyster Hasse Alfredson år 1970. Facit blev att barna fick det mycket bättre än han själv. Domedagsprofetior slår sällan in.

Man blir alltid varm om hjärtat när man hör ”Ett glas öl”, som i omskrivna nya dokumentären ”Hasse & Tage – en kärlekshistoria”.

”Ett glas öl” är en av duons mer kända sånger. Den framförs i ”88-öresrevyn” tillsammans med nummer som ”Elektricitetsvisan” och ”På jobbet” (Roger Moooore).

Texten är rättfram och okomplicerad. Hasse Alfredson bekymrar sig för barna, för den jord de ärver, det liv vi lämnar till dem.

”Framtiden verkar dyster när man grubblar över ett glas öl”, konstaterar han: ”Men man hoppas att barna... ändå får ett glas öl.”

En sammanställning av sångtexten visar att barnas framtid inte blev så grå som Hasse fruktade:

Det finns jobb, till de allra flesta, det finns mat, det är som huvudregel drägligt där de bor. Det finns får och kor och vatten och luft.

De får sola sig gratis, det finns blommor och blad. De har fläsk och potatis, de kan ta sig ett bad – även om fläsket numera är skamkopplat och badet ibland sker i plast och kemikalier.

Ha det bra i värmen på en SARA-krog kan de inte, men frågan är om de saknar det. Att staten skulle driva hotell och restauranger, i paraplybolaget SARA, var inte en bra idé ens på Gunnar Strängs tid.

Men döttrar och söner får de fortfarande, de har dragspel och vals och de har, tack och lov, kvar bruna bönor.

Vad så gäller den där ölen kan man lugnt säga att barna har ett bättre urval än Hasse Alfredsons egen generation. På hans tid stod valet i princip mellan Pripps och TT – i dag beställer barna världsvant en pint finsk-ugrisk hästsvettporter lagrad sju terminer i sherryfat.

Domedagsprofetiorna slår sällan in. Genomsnittsmänniskan har det oändligt mycket bättre i dag än för 50 år sedan.

Det verkligt intressanta är att betänka när ”Ett glas öl” hade premiär. Hasse sjöng den på scen år 1970 – mitt i den tidsperiod som brukar hyllas som Sveriges allra fornstörsta dagar. Just då, åtminstone enligt myten, körde Volvo och Saab ärevarv runt ekvatorn under glädjeloopande SAS-plan, jämlikhetsbarometern slog i topp och stormakternas ledare höll andan för att bättre höra vilka beska sanningar Olof Palme skulle välsigna dem med. Ändå den dystra texten.

Det är inte märkligt att man som förälder även då hade framtidsbekymmer. Kallt krig pågick, miljöfrågorna hade börjat låta tala om sig, konjunkturcyklerna körde sin bergochdalbana. Men min starka misstanke är att det även 1870 satt en man och pratade med ett glas öl om hur mycket värre allt kommer att bli för barna. 

Domedagsprofetiorna slår sällan in. Genomsnittsmänniskan har det oändligt mycket bättre i dag än för 50 år sedan. Barna har inte bara fläsk, potatis, bad, luft och blommor, de får också ett glas öl när andan faller på.

Om vi skärper till oss kommer säkert barnbarnsbarna också att få det.