Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Ett hål i Sveriges klimatpolitik

Other: Magnus Bard

DN 4/2 2018. Efter år 2045 ska Sverige ha negativa växthusgasutsläpp. Så står det i vår nya klimatlag. Men vad betyder det? Vad är det för politik som ska minska halten koldioxid i atmosfären?

En obekväm sanning är att ingen har ett svar. I veckan utfärdade forskare i Europeiska vetenskapsakademiernas rådgivande organisation, EASAC, dessutom en varning: Planerna på att åstadkomma minusutsläpp kan visa sig vara tomma förhoppningar (DN 2/2).

Dilemmat gäller inte bara Sverige. Allmänt känt är att Parisavtalet kräver att de globala utsläppen tvingas ned till noll. Mindre bekant är att nästan alla FN:s klimatscenarier också bygger på premissen att vi i framtiden förmår vända nettot till minus.

Kolet måste sugas upp. Utsläpp måste bli ”insläpp”. Annars klarar vi inte tvågradersmålet.

Denna tanke speglar en krass sorts realism. Det är osannolikt att människans alla klimatskadande aktiviteter skulle upphöra inom kort. Ta en sådan sak som flyget. Eller jordbruket, som kommer att orsaka utsläpp även den dag då alla skördetröskor drivs med solel.

Kolet måste sugas upp. Utsläpp måste bli ”insläpp”. Annars klarar vi inte tvågradersmålet.

Idén om minusutsläpp har dock också spekulativa drag. Metoder för att fånga koldioxiden finns visserligen, men de används bara i liten skala. Och frågan är om plus och minus i längden går ihop. EASAC:s rapport varnar för att ekvationen inte kan lösas som man har tänkt i FN-förhandlingarna. Det bådar illa.

Tänkbara lösningar finns i skogen. Träd är en uråldrig insugsteknik. Den kan utnyttjas på flera sätt.

Ett av de grepp som vi räknar med ska motverka uppvärmningen är att bevara planetens skogsarealer och låta dem breda ut sig. Tyvärr lättare sagt än gjort – EASAC-forskarna påpekar att trenden går i motsatt riktning. Världens stora skogsområden hotas av rovdrift.

Många av Asiens tropiska urskogar har redan skövlats. I länder som Indonesien fortsätter ett otyglat svedjebruk, och Amazonas regnskogar fälls för att lämna plats åt gruvdrift och bete åt boskap.

Ett annat minusutsläppsknep är att använda skogens biomassa som bränsle, avskilja koldioxiden och lagra den djupt i berggrunden. Tekniken, som kallas BECCS, ger en kyleffekt.

Men den befinner sig fortfarande på ritbordet. Det europeiska forskarrådet framhåller att EU räknar med tekniken i framtiden – och ändå sitter alla med armarna i kors.

Svenska politiker borde lyssna noga eftersom vår klimatpolitik på papperet handlar om att trampa i främsta ledet vad gäller de negativa utsläppen. Och hittills motsvaras förhoppningarna inte av någon konkret plan.

Vårt grannland i väst ligger långt före. För det första är Norge ledande i det internationella arbetet för att bevara de stora skogarna. Sverige har hängt på, men borde också jaga lösningar inom EU. En idé är att frigöra pengar inom den europeiska utsläppshandeln till skogsförvaltning i tropiska områden. Därtill måste vår egen skog användas på ett vettigt sätt.

Norge investerar i teknik för att fånga och lagra koldioxid. Svensk politik tycks i sin tur vara att vänta och hoppas att någon annan kommer på hur vi ska åstadkomma negativa utsläpp, till exempel med BECCS. Nyligen kallade tidskriften Economist sådant för ”en annan form av klimatförnekelse”.

Medel till forskning saknas. Ordentliga drivkrafter åt företag behövs också, liksom ny infrastruktur. Att lagra koldioxid är ett långsiktigt projekt, jämförbart med kärnbränslehanteringen. Det är inte lika rubrikvänligt som bidrag till solpaneler, men minst lika angeläget.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.