Ledare: Ett litet steg för omställningen – men ett stort steg för regeringen

Om utsläppen ska pressas mot noll måste Sverige elektrifieras. Omställningen kräver radikalt ökad elproduktion. Regeringen räknar med en 100-procentig förbrukningsökning till 2045, men enligt en rapport från Energimyndigheten kan konsumtionen ha fördubblats redan till 2035.

För att möta behovet måste Sverige nyttja alla fossilfria kraftslag som står till buds. Vattenkraften måste värnas. Kraftvärmen måste byggas ut. Den existerande kärnkraften måste hållas i gång så länge det går och nya reaktorer komma på plats snarast möjligt. Vindkraften på land måste bli en vinstaffär för kommunerna som fortfarande saknar ekonomiska incitament att upplåta mark. Och vindkraftsparkerna i havet måste få klartecken betydligt fortare än de får i dag.

Regeringens beslut häromveckan att tillsätta en utredning för att snabba på tillståndsprocesserna för vindkraften till havs var ett tydligt steg i rätt riktning. Godkännandet på tisdagen av två vindkraftsparker på västkusten likaså. Totalt rör det sig om 100 snurror som kommer att kunna producera lika mycket el som en genomsnittlig kärnkraftsreaktor.

Det är utmärkta nyheter, men man bör för den skull inte dra för stora växlar. I varje fall inte än. Snurrorna ska komma på plats. Det kommer att ta flera år. Länsstyrelsens beslut att rekommendera regeringen att ge klartecken till vindkraftsparkerna har dessutom överklagats till mark- och miljödomstolen. Orsaken är att de ännu inte fått särskilda EU-tillstånd som visar att djurlivet inte tar skada. Säger domstolen nej blir det inget, förtydligade klimatminister- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) på tisdagen.

Därtill väntar ytterligare åtta vindkraftsparksprojekt på grönt ljus, flera av dem betydligt större än de som nu fått klartecken. Ingen vet när regeringen beslutar om dem. Klockan tickar.

Låt det gå undan. Om ett decennium kan Sveriges elbehov ha fördubblats.

Det viktigaste nu är att tillståndsutredningen inte vräks på långbänken. De nyss godkända vindkraftsparkerna ger en vink om hur dysfunktionella beredningsprocesserna är. Länsstyrelsen – som har ansvaret för vindkraftsparker i Sveriges ekonomiska zon, drygt 20 kilometer från kusten – körde över sina egna experter, som ansåg att snurrorna hotar fåglarna i Halland. Regeringen körde i sin tur över Försvarsmakten. Den anser att snurrorna riskerar att skada Sveriges militära intressen. Svårt att veta hur, uppgifterna är sekretessbelagda. Försvaret och vindkraftbolagen ska nu ”föra dialog”.

Det visar återigen hur viktigt det är att få in Försvaret långt tidigare i beslutsprocessen; de militära befälhavarna säger för närvarande nej till ungefär 90 procent av den tilltänkta vindkraften till havs (DN 10/2). De har säkert sina skäl, men avvägningen är inte rimlig. Länderna runt Nordsjön har också nationella försvar. De bygger havsbaserande vindkraftsparker så det knakar ändå.

Regeringen bör ta rygg på dem. Gör det möjligt för staten att i förväg peka ut var i havet vindkraften bör placeras, så att särintressen inte lägger krokben längre fram i processen. Inför ett auktionssystem så att inte flera intressenter – som i dag – måste satsa resurser på ansökningsprocesser i onödan. Ompröva det korttänkta beslutet i Tidöavtalet att skrota statligt subventionerade undervattenskablar som kopplar de havsbaserande parkerna till stamnätet på land. Hattandet är destruktivt och beslutet kommer att avskräcka nya investeringar snarare än uppmuntra dem.

Framför allt: låt det gå undan. Om ett decennium kan Sveriges elbehov ha fördubblats.