Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

EU måste stå upp mot demokratins dödgrävare

Jean-Claude Juncker talar om tillståndet i unionen.
Jean-Claude Juncker talar om tillståndet i unionen. Foto: Frederick Florin/AFP

DN 13/9 2018. EU vacklar vidare mellan blindskär som migration och Brexit. Och det gäller att inte backa för nationalistiska marodörer i Ungern och Polen.

För ett år sedan såg det ljust ut. Ekonomin lyste. Den populistiska utmaningen hade slagits tillbaka, Frankrike hade valt en liberal och vidsynt president. När EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker på onsdagen höll sitt sista tal om tillståndet i unionen var tonen dock mer ödesmättad än optimistisk. Och i den mån han anförde framsteg lät det ansträngt.

Kort efter talet röstade EU-parlamentet för att inleda ett artikel 7-förfarande mot Ungern. Bakom den byråkratiska formeln ligger förödande kritik mot hur premiärminister Viktor Orbán leder landet bort från rättsstatliga principer och medborgerliga rättigheter. Den nationalistiska regeringen i Polen följer samma väg.

Till slut är det inte EU-parlamentet som avgör saken. Om Ungern eller Polen ska fråntas sin rösträtt i unionen måste alla medlemsländer vara eniga. De båda kan således skydda varandra med sitt veto. Det är rätt att EU höjer rösten, men det blir samtidigt tydligt hur svårt det är att bromsa marodörerna.

Avtalet med Turkiets auktoritäre president Erdogan var en tvivelaktig modell. Numera litar EU även till Libyens krigsherrar.

Frågan hänger politiskt intimt samman med migrationen. EU är inte ens nära att skapa en gemensam asylpolitik. Omfördelningen av flyktingar är ett fiasko. Ungern och Polen vägrar ta emot några alls, och lär ändra sig tidigast när sittande regeringar förlorar ett val. De möter dessutom förstående nickar från andra länder.

Italiens nya populistregering har ägnat sommaren åt att hindra flyktingbåtar från Medelhavet att lägga till. Samtidigt har övriga EU inte visat Italien tillräcklig solidaritet.

Juncker beskrev en plan för att skapa en 10 000 man stark gränsbevakningsstyrka, men nationerna är skeptiska till att ge den de befogenheter EU-kommissionen vill. I den mån EU klarar att komma överens om flyktingar handlar det om att hålla dem borta. Avtalet med Turkiets auktoritäre president Erdogan var en tvivelaktig modell. Numera litar EU även till Libyens krigsherrar.

Det finns en grumlig tanke om att bygga förläggningar i Nordafrika, där en och annan eventuellt kan söka asyl i EU. I övrigt ska länder söder om Sahara få hjälp med ekonomisk utveckling, med den falska förhoppningen att människor ska sluta ge sig i väg norrut.

Italien är källa till ytterligare ett problem. De styrande populisterna gav dyra vallöften om skattesänkningar och medborgarlön, som spräcker EU:s budgetregler om de genomförs. Med migrationsfrågan som slagträ är det inte säkert att Rom tar regi från Bryssel.

Brexit är det inte heller någon ordning på, även om det är britterna som skapar sina egna rävsaxar. Alla har lovat att gränsen mellan Irland och Nordirland ska förbli öppen, men hur det ska gå till har Theresa May ännu inte svarat på. Däremot har hon krävt att Storbritannien i praktiken ska få stanna kvar på den inre marknaden, men bara följa de regler man gillar. Juncker bedyrade åter sin vänskap, men upprepade att medlemsförmåner bara gäller medlemmar.

Klockan tickar. Risken för att Storbritannien lämnar EU utan ett avtal är stor. Det skulle vara ett haveri för britterna, men såra även unionen.

Lägg därtill några småsaker som grälet om EU:s budget och uteblivna reformer av eurozonen. Samt att populisterna mobiliserar inför EU-parlamentsvalet i maj.

Juncker vädjade till alla européer att motverka splittringen och avvisa den skadliga nationalismen. Visionen förtjänar att hållas vid liv, inte minst i en orolig tid när Donald Trumps nycker styr USA. EU skapades för att göra slut på krig och tyranner. Fredsprojektet är fortfarande mödan värd.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.