Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-17 19:46

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/europa-maste-stoppa-kinas-propaganda-tv/

Ledare

Europa måste stoppa Kinas propaganda-tv

President, propagandaminister, tv-chef: Xi Jinping. Foto: Xinhua

DN 30/1 2019. Kinas tv-bolag CCTV fungerar som skampåle för framtvingade ”bekännelser” – och etablerar sig i Europa. Det är dags att stoppa den kinesiska propagandaexpansionen.

DN:s ledarredaktion
Rätta artikel

Det är en ödets djupa ironi att Kinas största statliga tv-bolag heter likadant som den engelska termen för övervakningskamera. CCTV, China Central Television, blir allt viktigare för regimens strävan att sprida sin makt utomlands och kontrollera de egna medborgarna minutiöst.

Måndagens Aktuellt berättade om Peter Humphrey, brittisk konsult som år 2013 greps i  Shanghai för ”olaglig insamling av medborgarinformation”. Han tror att gripandet berodde på att han utrett en bedrägerimisstänkt person som står den kinesiska regeringen nära.

Efter en tid i kinesisk arrest under svåra förhållanden drogas Humphrey av en läkare och förs till en glasbur, där han kedjas fast med mängder av kameror i ansiktet. Han tvingas svara på förhörsfrågor. Svaren redigeras till en ”ursäkt till den kinesiska staten”, som sedan skickas ut över världen av tv-bolaget CCTV.

Att förnedra misshagliga personer offentligt är en uråldrig favoritmetod hos avskyvärda regimer, inte minst kommunistiska sådana. De ryska Moskvarättegångarna under Stalin  var rena skådeprocesser där skulden var fastslagen från början och de dömda skulle förnedras som varnande exempel.

I Maos Kina utvecklades den offentliga förnedringen till perfektion, med misstänkta regimfiender som under pöbelns vrål tvingades att ”bekänna” sina synder. De avvecklades under Maos efterföljare men har alltså kommit på modet igen – nu tv-sända inför miljonpublik.

För sändningen står ofta just tv-bolaget CCTV. Andra västerlänningar som kan vittna om samma behandling som Peter Humphrey är svenskarna Peter Dahlin och Gui Minhai. Den senares dotter, Angela Gui, har nu trappat upp kampen mot CCTV genom att ta strid mot ett kontroversiellt beslut: tv-bolagets etablering i Chiswick, London. Det är en kamp där hon inte får stå ensam.

Just nu är den kinesiska tv-jätten i färd med en storsatsning på platsen. Med hundratals journalister och investeringar motsvarande flera miljarder kronor ska en mer sympatisk bild av Kina spridas i väst. Vi har sett andra agera på liknande sätt, inte minst det ryska bolaget RT som sprider Putinsk propaganda till västvärlden med direktlina från Kreml.

I Maos Kina utvecklades den offentliga förnedringen till perfektion.

När den ungerskfödde miljardären och mecenaten George Soros nyligen talade på World Economic Forum i Davos var budskapet till stor del en varning för Kina. Soros talade om det hot mot det öppna samhället som kommer från vissa regimers användande av ny teknik för att kartlägga och kontrollera medborgarna.

”För de auktoritära regimerna är övervakningsverktygen ett användbart redskap, för öppna samhällen är de ett dödligt hot”, sa Soros. På samma sätt kan man se medieexpansionen från Ryssland och inte minst Kina. De sätter en skräckmask på journalistiken, i sig ett redskap för yttrandefrihet, och använder den för egen vinning och för att slå sönder det demokratiska väst.

Till skillnad från kalla krigets klumpiga kommunistagitation har dagens propagandaministerier lärt sig att använda nyhets- och internetspråk. Vargens budskap blir extra farligt eftersom den iklätt sig journalistikens fårakläder.

Hur bör propagandaoffensiven bemötas? Inte med censur och motpropaganda, då riskerar yttrandefriheten avskaffa sig själv. Däremot med tålmodig, saklig nyhetsrapportering och ständigt upplysande om att det inte är något mindre än ett propagandakrig som just nu riktas mot oss.

Däremot har demokratier ingen skyldighet att släppa in bolag som fungerar som organ för diktatorer och offentliga skampålar för framtvingade bekännelser. En lämplig plats att dra en gräns är Chiswick, London.