Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-22 13:08

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/europas-nasta-stora-uppgift-ar-ekonomin/

Ledare

Europas nästa stora uppgift är ekonomin

Foto: Magnus Bard

DN 2/5 2019. EU-valet den 26 maj avgör vem som kommer att ha inflytande på hur handeln och den inre marknaden regleras.

Rätta artikel
EU-valet 2019

Det är inte helt lätt att orientera sig i vilka frågor som EU:s institutioner och framför allt dess parlament faktiskt beslutar om. Inte ens våra politiska ledare verkar ha riktig koll. När Kristdemokraternas ledare Ebba Busch Thor nyligen föreslog att EU borde reglera kärnkraftssäkerhet påpekade journalisten Ylva Nilsson ampert på bloggen Elvis & Brors att Euratom gjort detta sedan 1957.

En liknande poäng gör ekonomen Fredrik Erixon i sin rapport ”Det bortglömda valet” för tankesmedjan Frivärld. Mycket av dramaturgin inför parlamentsvalet rör den ideologiska motsättningen mellan nationalister och liberaler, men de flesta viktiga konflikterna i de frågor parlamentet faktiskt har inflytande över rör ekonomi.

Bland missnöjesröster till vänster och till höger har det satt sig en föreställning om att frihandeln trumfar alla andra hänsyn. Det är inte sant. Frihandeln är tvärtom tillbakaträngd, vilket den har varit under stora delar av 2000-talet. Världen har, enligt tankesmedjan Global Trade Alert, sett mer än dubbelt så många statliga interventioner som minskar och skadar handeln än liberaliseringar av handeln sedan 2008.

Medan tullar och handelshinder minskats på varor, är tjänstehandeln i betydligt större utsträckning nationell och reglerad på ett sätt som hindrar och fördyrar internationell konkurrens.

Erixon tar upp en annan utveckling som urholkat frihandeln. Medan tullar och handelshinder minskats på varor, är tjänstehandeln i betydligt större utsträckning nationell och reglerad på ett sätt som hindrar och fördyrar internationell konkurrens – och tjänsternas andel av ekonomin ökar.

Vill vi fortsätta att dra fördel av Europasamarbetet vore det naturliga att gå vidare med betydande liberaliseringar av tjänstesektorn. Det skulle kunna ske på samma sätt som gjorts med varuhandeln, genom harmoniserade regler eller genom att ömsesidigt erkänna varandras olika regleringar.

Tyvärr är EU-länderna mycket olika på det digitala området. De mest öppna, som Irland, skulle rentav ha lättare att integreras digitalt med andra öppna länder som Australien och Nya Zeeland, än med de mest slutna EU-länderna. Till de mest digitalt slutna länderna hör dessutom Tyskland och Frankrike, som med Storbritanniens förestående utträde blivit än mer dominerande i EU-samarbetet. Därmed riskerar den digitala harmonisering som eventuellt kommer till stånd att följa dessa länders slutenhet.

Ska utvecklingen kunna vändas krävs en mobilisering av Europas liberala krafter som inte bara riktas mot främlingsfientliga populister, utan även mot en alltför ingreppsglad politik.

Inte minst Frankrike driver dessutom på för protektionism och industripolitik, till ytterligare kostnader och produktivitetsförluster för ett redan stagnerande Europa. Lägg till detta att Europaparlamentet kommer att ha medinflytande på omkring hundra nya regleringar.

Ska utvecklingen kunna vändas krävs en mobilisering av Europas liberala krafter som inte bara riktas mot främlingsfientliga populister, utan även mot en alltför ingreppsglad politik.

Detta uppdrag är det viktigaste som tänkas kan för nästa mandatperiods parlamentariker. Tjänsteprotektionismen och den generella regleringsbördan tynger den europeiska produktiviteten, vilket är en anledning till att lönerna för vanligt folk stagnerar. Globaliseringen bidrar tvärtom till ökat välstånd i samma grupper. Som Fredrik Erixon visat i en annan rapport ”The economic benefits of globalization for business and consumers” (2018) är det tiondelen med lägst inkomster som tjänar mest på att ett land öppnar för handel, och som omvänt får avstå högst andel av sina inkomster till tullar.

Frihandel och dynamiska marknader är avgörande för Europas framtid. Det är också viktigt för vanligt folk.