Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-22 01:50

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/fler-barn-borde-ramla-och-sla-sig-nar-de-leker/

Hälsa

Fler barn borde ramla och slå sig när de leker

Är du överbeskyddad, lille vän? Foto: Jessica Gow/TT

DN 28/12 2019. Varning! Barn som lever i överbeskyddande lekmiljöer kan få problem med hälsa, bildning och kompetens.

I Sverige har vi för aktiva byråkrater, och det leder till att barn blir för passiva. Det menar Märit Jansson vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). I den kommande boken ”Djur, natur och sopretur” beskriver hon i ett kapitel om hållbara utemiljöer hur lekplatser och skolgårdar blivit för säkra för barnens bästa (SVT 23/12).

Genom att lära sig riskvärdering kan små barn göra små misstag och därför lära i tid – innan de blir stora barn som gör stora misstag.

Barn får helt enkelt få utmaningar av lekplatser och skolgårdar med sina hårt standardiserade redskap, eftersom de så ensidigt utformats för maximal säkerhet. Barn kan därför bli passiva i brist på roliga aktiviteter, och lär sig inte heller att göra egna riskbedömningar.

Det kan låta hårt, men det kan vara bra för barn att ramla och slå sig ibland i lekens hetta. Genom att lära sig riskvärdering kan små barn göra små misstag och därför lära i tid – innan de blir stora barn som gör stora misstag. Eller stillasittande ungdomar och vuxna som aldrig utvecklat balans, kondition och vana att röra på sig.

Allt handlar förstås om avvägningar. Nostalgiska minnen av barndomens spännande äventyr med fritt spring mellan gårdar och gränder, hopp från höskullar och hisnande klättring på broar och tak berättas av dem som överlevde hyggligt oskadda.

Alla var inte så lyckliga. När Leif GW Persson berättar om sin barndom i 1950-talets Stockholm i Jens Linds dokumentär ”Leif GW Persson – min klassresa” från 2015 så är det hårdhänt och spännande lek i hamnen och på brädgårdar, men också någon skolkamrats begravning under varje årskurs i skolan. På den tiden dog nästan 500 barn varje år i olyckor, och in på 1970-talet var det över 400 barn. Numera är det lite drygt 50 barn per år. Fler får uppleva mer än sina första år, en fantastisk utveckling.

Bildning är inte bara teoretiska färdigheter, utan handlar också om att kunna hantera sin kropp och olika miljöer.

Men i jakten på allt större säkerhet kan viktiga färdigheter gå förlorade. Om lekmiljön blir så torftig att den inte stimulerar och prövar går mer förlorat än som vinns på ytterligare säkerhetsmarginaler.

Problemet tycks dessutom vara lika mycket en omsorg om byråkraters trygghet som om barnens.

I bakgrunden finns en Europastandard för lekredskap och stötdämpande underlag, men det är i vanlig ordning svensk byråkrati som implementerat reglerna med större nit än avsett, så att de även gäller naturmiljöer, klätterträd och bygglekplatser. Tryggt och säkert för beslutande tjänstemän, som genom att ta i lite extra har ryggen fri, men indirekt något som äventyrar barnens utveckling.

Det är en välkänd svensk sjuka att gå till överdrift när det kommer till frågor om trygghet. David Eberhards klassiska diagnos av Sverige som ”trygghetsnarkomanernas land” var förvisso polemiskt tillspetsad, men inte utan fog. Att överambitiösa trygghetssträvanden faktiskt kan vara ett hälsoproblem kanske kan få fler att tänka till.

För det är inte bara byråkrater som går för långt. Som sjukgymnasten Anna Hafsteinsson Östenberg påpekar (DN debatt 26/12) gör även omtänksamma föräldrar sina barn en otjänst genom att skjutsa dem överallt.

En god poäng är att barnen därmed berövas en grundläggande bildning om hur man tar sig fram i trafiken, precis som barnen inte bildas i riskbedömning om de inte får leka i utmanande miljöer som naturmiljön med dess stockar, stenar, stigar och träd. Bildning är inte bara teoretiska färdigheter, utan handlar också om att kunna hantera sin kropp och olika miljöer.

Vi hjälper inte alltid barn genom att skydda dem från allt här i världen – det är i den de ska lära sig att leva.