Ledare: Flyktingfrågan en fälla för palestinierna i Gaza - DN.SE
Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Flyktingfrågan en fälla för palestinierna

Gaza, måndag.
Gaza, måndag. Foto: Khalil Hamra/AP

DN 16/8 2018. Båda sidor visste vad som skulle hända. Israel lovade att skjuta dem som försökte forcera gränsbarriären mot Gaza. Hamas islamistiska agitatorer hetsade unga aktivister att göra just det. Måndagens förutsägbara blodbad krävde över 50 palestiniers liv medan hundratals skadades.

Båda sidor visste vad som skulle hända. Israel lovade att skjuta dem som försökte forcera gränsbarriären mot Gaza. Hamas islamistiska agitatorer hetsade unga aktivister att göra just det. Måndagens förutsägbara blodbad krävde över 50 palestiniers liv medan hundratals skadades.

Det måste ifrågasättas om skarp ammunition verkligen var Israels enda möjlighet att värja sig. Men terrororganisationen Hamas, som styr Gaza som en enpartistat, var inte intresserad av fredliga demonstrationer utan av genomslag. Israel statuerade exempel, Hamas ville rikta folkets vrede mot en övermäktig fiende och bort från sin egen roll i misären.

Förhållandena är svåra för de 2 miljoner invånarna i den 40 kilometer långa Gazaremsan. Arbetslösheten är skyhög. Israels – och Egyptens – blockad förvärrar situationen. Men påminnas bör om att den israeliska avspärrningen var ett svar på Hamas kupp för elva år sedan, när rivalen Fatah (som har makten på Västbanken) kastades ut. Hamas mål är fortfarande att utplåna staten Israel.

Netanyahu säger att det inte finns någon att tala med, men vill inte heller ha någon.

Demonstrationerna i Gaza startade för två månader sedan som ett spontant initiativ, men kapades snart av Hamas. Kulmen skulle nås under måndagen, 70 år efter Israels självständighet, och tisdagen, lika långt efter det krig som skickade hundratusentals palestinier på flykt. Hamas har kallat sin aktion för den ”stora återvändandemarschen”.

Detta har i sig ganska lite att göra med att USA samtidigt flyttade sin ambassad till Jerusalem, Donald Trumps födelsedagspresent till Israel. Beslutet, fattat i december, presenterades som en historisk realitet som den amerikanska kongressen har stått bakom sedan 1995. Symboliken är en annan.

Jerusalems status har alltid varit en nyckel i varje tänkbar fredsuppgörelse mellan israeler och palestinier. Premiärminister Benjamin Netanyahu må hävda att Jerusalem är odelbart, men palestinierna ser östra delen som given huvudstad i en framtida egen stat.

När Trump gav sitt besked försvann de sista resterna av palestiniernas förhandlingsvilja. USA framstod som part, inte medlare. Israel har å sin sida gått allt raskare i nationalistisk riktning, och intresset för samtal med motparten har blivit lika med noll. Netanyahu säger att det inte finns någon att tala med, men vill inte heller ha någon.

Principerna för en tvåstatslösning har funnits länge. 1967 års gränser ska vara utgångspunkten, land måste bytas, en kompromiss om Jerusalem, säkerhet för båda. Men dessa grundsatser ser alltmer teoretiska ut. ”Fredsprocessen” tycks stendöd.

De judiska bosättningarna har en stor skuld i detta. Men det har också det palestinska kravet på återvändande för 1948 års flyktingar, precis vad demonstrationerna i Gaza sägs handla om. Israel kan aldrig acceptera det, eftersom dess karaktär av judisk stat skulle gå förlorad. Och när ett stort fredsavtal har varit inom räckhåll, 2000 och 2008, vägrade presidenterna Yassir Arafat respektive Mahmoud Abbas att diskutera saken.

Palestinierna befinner sig i ett omöjligt underläge. Abbas myndighet är korrupt och vågar inte hålla val. Större delen av Västbanken är i praktiken en del av Israel. Hamas härskar i Gaza. Omvärlden, inklusive arabländerna, är ointresserad.

Men Israels framtid är också oviss. Om ockupationen permanentas och Västbanken annekteras uppstår inte bara internationella fördömanden utan snart nog en palestinsk majoritet utan rösträtt. Så kan landet överleva, men inte demokratin.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.