Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-19 13:09

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/foretagen-maste-sluta-spionera-i-vara-privatliv/

Ledare

Företagen måste sluta spionera i våra privatliv

Mobilapparna ser dig. Foto: Lars Lindqvist Grafik: Stefan Rothmaier

DN 24/4 2019. Även den som har rent mjöl i påsen bör definitivt bekymra sig när bagaren i bästa fall är en oärlig skummis, och i värsta fall en regelrätt skurk.

Rätta artikel

Troligen kommer vi tänka på det här som internets galna ungdomsår. Minns ni? Det var på den där tiden då allt var ömsom strängeligen reglerat, ömsom totalt laglöst land. Man kunde få böta tiotusentals kronor för att ha laddat ned en film. Samtidigt skapade desinformationskampanjer i sociala medier inte bara polarisering – de var med och avgjorde presidentval.

Och så detta med att mobilappar samlar in data om sina användare och säljer den vidare på den öppna marknaden. 

DN har nu kunnat belägga att det rör sig om väldigt precisa och detaljerade uppgifter, och det går att utläsa väldigt mycket information om en enskild individ bara genom att studera hennes gps-positioner. De kan mätas så ofta som var femte sekund, och tillsammans bildar punkterna ett rörelsemönster.

Här bor hon. Här jobbar hon. Här går hennes barn i skolan. Här handlar hon sina dagligvaror. Här befinner hon sig om helgerna.

Den databas som DN:s grävande reportrar har gått igenom är bara en av otal, och den innehåller en miljard loggade positioner – inklusive känsliga platser som sjukhus, psykakutmottagningar och kyrkogårdar. 

Ånyo blir det uppenbart att det inte finns några gratisluncher heller på internet.

Uppgifterna går att tjäna stora pengar på, för såväl finansbranschen som detaljhandeln. Med hjälp av den kan de skräddarsy och rikta reklam till både befintliga och potentiella kunder. Ett bolag i granskningen har rent av avslöjat att det placerat en avlyssningskod i hundratals olika appar. 

Lägg därtill att appar där människor kommunicerar sinsemellan har tillgång till ännu mer: bilder, vänskapsrelationer och kärleksförhållanden, politiska åsikter, privata konversationer. 

Ånyo blir det uppenbart att det inte finns några gratisluncher heller på internet. Tvärtom betalar de enskilda individerna kalasnotan, gång på gång. Först genom reklamannonserna de konsumerar i utbyte mot att använda olika appar. Sedan genom den data som apparna alltså samlar in om dem och säljer vidare. 

Och detta är en viktig läxa för oss som kollektiv. 

För i den mån man diskuterat internets integritetskränkande potential har det främst handlat om vad staten ska få göra och inte, vilka befogenheter exempelvis polisen ska ha. Det har funnits en attityd gentemot företag om att det ju faktiskt är frivilligt att använda sig av deras tjänster. Att de som ogillar eventuell övervakning kan rösta med fötterna. 

Alldeles bortsett från att några få företag i princip har byggt monopol, så stämmer ju inte heller premissen som sådan. Konsumenterna kan inte fatta informerade val, för konsumenterna saknar information. Och man kanske inte själv anser sig ha något att dölja, detta var ju ett vanligt argument när striden stod om FRA-lagen och Ipred: Den som har rent mjöl i påsen behöver inte bekymra sig.

Men även den som har rent mjöl i påsen bör definitivt bekymra sig när bagaren i bästa fall är en oärlig skummis, och i värsta fall en regelrätt skurk. Och vad säger förresten att dessa företag inte säljer uppgifterna vidare till stora diktaturer som Ryssland och Kina, att fritt använda sig av när de manövrerar sig fram på den internationella spelplanen och gör vad de kan för att tillskansa sig makt och inflytande i världen eller – i brist på regelrätt härskande – åtminstone söndra.

Webben fyllde 30 år för bara någon månad sedan. Det är dags att lägga de galna ungdomsdagarna bakom sig, det är dags att på allvar börja reglera vad företag får göra och inte ute i cyberrymden.