Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-19 15:05

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/forsvaret-av-rattsstaten-och-demokratin-ska-sattas-forst/

Ledare

Försvaret av rättsstaten och demokratin ska sättas först

Behöver nog skaka hand. Foto: Markus Schreiber

DN 20/6 2019. Näste kommissionsordförande får inte tveka inför attackerna på demokratin och rättsstaten i Östeuropa. Och måste ha den pondus som krävs för att agera med kraft. 

Det skulle redan vara klappat och klart. När Europeiska rådet – som består av EU-ländernas regeringschefer – på torsdagen och fredagen möts i Bryssel var det meningen att det skulle enas om vem som ska efterträda Jean-Claude Juncker som ordförande för EU-kommissionen. 

Så lär det inte bli, låsningarna är allt för hårda.

Europaparlamentet förespråkar som bekant systemet med ”toppkandidater”. Det betyder att kommissionens chef ska hämtas bland de personer som de olika partigrupperna förde fram inför EU-valet: borgerliga EPP:s Manfred Weber, socialdemokraternas Frans Timmermans eller liberala Alde:s Margrethe Vestager. EPP är störst och kräver därför att Weber ska få jobbet.

Emmanuel Macron säger dock tvärt nej till Weber, men är öppen för såväl Timmermans som Vestager, liksom för Brexitförhandlaren Michel Barnier. Angela Merkel, i sin tur, stöder landsmannen och partikamraten Weber, och vill inte överväga Barnier. Petas tyske Weber ska inte heller en fransos få jobbet. Socialdemokraterna i parlamentet och bland regeringschefer hoppas, i sin tur, locka in liberalerna i en koalition för att backa Timmermans. 

Nu förväntas posten som chef för ECB och ordförande för Europeiska rådet också lyftas in som brickor i förhandlingarna.  

Weber är inte bara en politisk lättviktare, utan har framför allt hållit Ungerns Viktor Orbán om ryggen under sina år som gruppledare för EPP.

Tillsättningen av EU-toppjobb förvandlas ofta just till den typen av ogenerad byteshandel. Tyska och franska intressen ska tillgodoses. Parlamentet måste blidkas. Partigrupperna vill ha sitt. 

Det får inte skymma det faktum att det är politiska positioner förknippade med mycket makt som ska besättas. Huruvida en tillsättning är bra eller inte bestäms av om personen är kompetent. 

Kommissionens enskilt viktigaste utmaning de kommande åren är att se till att alla unionens medlemmar respekterar rättstatens och demokratins grundprinciper. Den överstatlighet som utgör en integrerad del av Europaprojektet är otänkbar om länderna inte litar på varandra – i längden går inte det om man har olika syn på hur makt får utövas och var dess gränser går. Det är därför utvecklingen i Polen och Ungern, där regeringarna gett sig på domstolarnas oberoende och de fria medierna, är så allvarlig. 

Näste kommissionsordförande får inte tveka inför attackerna på demokratin och rättsstaten i Östeuropa – och måste ha den pondus som krävs för att agera med kraft. 

Av alla dessa skäl borde Manfred Weber vara diskvalificerad. Han är inte bara en politisk lättviktare, utan har framför allt hållit Ungerns Viktor Orbán om ryggen under sina år som gruppledare för EPP.

Regeringscheferna bör förvisso inte känna sig bundna av parlamentets system med toppkandidater. Men såväl Frans Timmermans som Margrethe Vestager är bra alternativ. Socialdemokraten Timmermans innehar just nu den kommissionspost som har ett särskilt ansvar för frågor som rör rättsstaten och har använt alla verktyg han haft till sitt förfogande för att få Polen och Ungern att ändra riktning. 

Liberalen Vestager har som kommissionär med ansvar för konkurrensfrågor visat prov både på att hon är principfast och att hon inte räds en tuff fajt. Bland annat har hon tagit sig an teknikjättarnas monopolmakt.

Vestagers och Timmermans utmaning består främst i att vinna EPP:s acceptans. Inte främst för att det krävs för att nå hela vägen fram, utan för att näste kommissionsordförande måste ha stöd i unionens Europavänliga centrum. Det inbegriper EPP. 

För att det ska gå lär den borgerliga gruppen behöva blidkas med ett annat toppjobb. Angela Merkel har hittills sagt nej till alla propåer om att förlänga sin karriär. Likväl spekuleras det om att hon, till exempel, skulle kunna efterträda Donald Tusk som ordförande för Europeiska rådet. 

Det vore ett utmärkt sätt att skapa balans på.