Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Fredrik Reinfeldt har fortfarande rätt

Foto: Thomas Karlsson

DN 1/9 2018. Öppna era hjärtan, sa Fredrik Reinfeldt. Den formuleringen finns det anledning att hålla fast vid.

Fredrik Reinfeldt avgick som moderatledare när hans parti rasat till 23,3 procent. Nu skvalpar Moderaterna runt 18 procent och Ulf Kristersson räknar med att bli statsminister. Det säger förmodligen mer om skillnaden mellan då och nu i svensk politik än om skillnaderna mellan personerna.  

Det är ju Reinfeldt som är optimisten, vilket bekräftas i Niklas Orrenius intervju med honom i DN Lördag. Och det är Kristersson som är pessimisten, vilket nyligen bekräftades i en intervju med honom i Financial Times (20/8). Rubriken löd: ”Svenska staten i kris, säger valets favorit”.

Enligt tidningen hävdade Kristersson att gängskjutningar och bilbränder är uttryck för en kris minst lika allvarlig som den ekonomiska kris på 90-talet då räntan i Sverige nådde stratosfäriska nivåer (500 procent). Moderatledaren pläderade för fler poliser och hårdare tag, men framställdes samtidigt som närmast förlamad av oro: ”Kan politiken göra något alls? sa Kristersson”.

I DN-intervjun ger Fredrik Reinfeldt en annan bild av vad som kan och bör göras i de så kallade utanförskapsområdena: Han slår fast att 98 procent av alla som bor där är hederliga människor som vill leva i trygghet och formulerar sedan en lag- och ordningsstrategi som utgår från invånarna i problemområdena: ”Man måste bygga ägarskapet hos dem och stärka dem i deras civilkurage att få utöva sina medborgerliga friheter och rättigheter, och på det sättet ta över det offentliga rummet.”

Intervjun kommer knappast att stärka Reinfeldts aktier hos de ännu-nyare-moderater för vilka han utgör ett skynke nästan lika rött som en socialdemokratisk partifana.

Någon gammal romerskhistorieskrivare gjorde iakttagelsen att alla kejsare porträtterats inkorrekt. På grund av rädsla medan de levde. På grund av hat sedan de dött. Först smicker, sedan smädelser.

Men som Niklas Orrenius konstaterar är den nu-moderata skepsisen gentemot Fredrik Reinfeldt inte bara personlig, utan också politisk. Moderaterna ”positionerar sig numera emot centrala delar av hans politiska arv: de delar som handlar om en generös invandringspolitik och att betona fördelarna med öppna gränser och ett mångkulturellt samhälle”.

Och, inte minst, många moderater drömmer om att erövra både Rosenbad och diverse kommunstyrelser med understöd av Sverigedemokraterna, hjälptrupper från andra sidan limes. Då blir mycket av det Reinfeldt sa och gjorde plågsamma provokationer. ”Öppna era hjärtan.” Den uppmaningen vill man inte bli påmind om när man nästan lyckats förhärda dem.

Med utgångspunkt i den optimism som Fredrik Reinfeldt bekänner sig till i DN-intervjun borde vi ge migrationsdebatten en nystart.

Det är ett skäl till att upprepa den där formuleringen från sommartalet 2014: ”Öppna era hjärtan”. Att känna empati, och agera därefter, är ett överlevnadsvillkor för människan, inte ett löjligt påfund av ”godhetsknarkare”.  

Med detta sagt kan det ändå finnas ett problem förknippat med Reinfeldts uppmaning. Den moraliserar och emotionaliserar migrationsfrågorna på ett sätt som gör det lättare att avfärda förespråkare för öppenhet och rörlighet som verklighetsfrämmande svärmare. Men sanningen är att det finns goda skäl också för ”realister” som sätter egenintresset främst att verka för en värld där murar rivs, inte byggs.

Med utgångspunkt i den grundläggande optimism som Fredrik Reinfeldt bekänner sig till i DN-intervjun borde vi ge migrationsdebatten en nystart. Vi skulle kunna börja med att städa upp bland begreppen och de möjliga förhållningssätten, skilja det ofrånkomliga från det som kan påverkas, moralen från politiken.

Viktigast är att skilja rätten till asyl för förföljda individer och rätten till skydd för grupper som hotas av folkmord, krig eller naturkatastrofer från rätten för människor att försöka skapa sig ett bättre liv på platser som erbjuder bättre förutsättningar för detta än den plats där de råkar vara födda.

De förstnämnda rättigheterna är självklara. Ovillkorliga. Inte bara av moraliska skäl utan också för att de utgör fundamentet i ett försäkringssystem som vi alla någon gång kan tvingas utnyttja. 

Med ekonomiskt betingad migration förhåller det sig på ett annat sätt. Liberaler bejakar den. Vi gör det av princip. Alla individer har rätt att söka lyckan. Vi gör det också därför att slutna samhällen förtvinar, öppna blomstrar. Men vi är inte blinda för att det finns konflikter mellan nationellt definierade välfärdssystem och global rörlighet. Det är där, i klassiska prioriterings- och fördelningsfrågor, en konstruktiv migrationspolitisk debatt måste börja. Den borde kunna föras sakligt och konstruktivt, med öppna hjärtan och öppna visir.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.