En utskrift från Dagens Nyheter, 2023-05-28 11:27
Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/frida-johansson-metso-valdtakt-anvandes-som-vapen-i-sverige-forvarrades-kvinnornas-lidande/
Finns det något som skrämmer en mamma mer än att barnet hon flydde för att rädda riskerar att ärva hennes traumatisering?
KOLUMNEN. Frida Johansson Metso är psykolog, samordnare för Röda Korsets kompetenscenter för tortyr- och krigsskaderehabilitering och ny som fristående kolumnist i Dagens Nyheter.
Du vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.
När kriget i Kosovo var över i slutet av 1990-talet var en av fem kvinnor traumatiserade. Våldtäkt hade använts som vapen.
20 år senare lämnade 117 av de utsatta kvinnornas barn blodprov. Med ett nålstick gick det att se skillnad mellan barnen vars mödrar lidit av posttraumatisk stress (ptsd) under graviditeten och de som inte hade traumatiserats. Krigets konsekvenser kunde läsas i kortisolnivåerna.
Andragenerationstraumatisering har dokumenterats med många mått. Från forskning om Förintelseöverlevandes barn vet vi hur skräck förs vidare: Om mamman alltid är rädd upplevs världen som farlig. En mängd studier av både människor och djur visar hur ptsd också bidrar till det som kallas epigenetiska förändringar, att miljöhändelser påverkar geners uttryck.
Barn som sett krig har ofta varit med om flera svåra livshändelser, och ju fler händelser desto högre risk löper barnet att drabbas av ptsd. Risken är också högre för depression och ångest senare i livet, och även för diabetes, hjärt- och kärlsjukdom, försämrat immunförsvar, astma, cancer, missbruk, obesitas och att dö en tidig död.
I tidiga studier av hur barndomshändelser påverkar den livslånga hälsan ombads läkare att göra något ovanligt, nämligen att rangordna sina besvärligaste patienter. Inte de svåraste, inte de medicinska gåtorna – de besvärliga. Patienter med ständig hälsooro, nya distraherande livskriser och där inga vanliga hypoteser förklarade lidandet. Besvärligast, eftersom misstanke fanns att de överdrev. Hur sannolikt är det att en människa drabbas av så många svårigheter?
När man tittade närmare på patienterna visade det sig att just trasiga barndomar ökade risken att bli den där besvärliga personen – ett medicinskt exempel på att en olycka sällan kommer ensam.
Annan forskning, om kvinnor som i barndomen utsatts för sexuella övergrepp, visar också att de hade två till tre gånger högre risk att uppleva våld i vuxen ålder. Den som tidigt tvingats normalisera att andra tar sig rätt till den egna kroppen, som ser sig som förstörd eller självmedicinerar, går mer sällan vid första slaget. Psykisk ohälsa ökar också sannolikheten för att bli utnyttjad eller vara med om olyckor. Dessutom är risken större att den som upplevt tidig stress utvecklar sämre inlärningsförmåga, vilket kan skapa ekonomisk utsatthet.
Begränsade tillgångar är i sig hälsofarligt. Även små bakslag är svåra att hantera för den som saknar resurser, och sex gånger fler barn med utländsk bakgrund lever med låg inkomststandard jämfört med svenskfödda, visade en SCB-mätning från förra året. Rädda Barnen konstaterar att en hög andel av nyanlända familjer består av ensamma mammor och flera civilsamhällesorganisationer visade i våras via Sifo hur ensamstående med barn har en svag ekonomi.
Nu kommer situationen att bli värre för just kvinnorna som flytt med barn till Sverige. Nyss gick remisstiden ut för regeringens förslag om än mer begränsad familjeåterförening med skärpta försörjningskrav. Kvinnor med sämre etablering på arbetsmarknaden, exempelvis på grund av sjukdom, kommer att tvingas vara fortsatt separerade från partner eller barn, med den starka oro och stress det innebär. Resurssvaga förblir ensamma föräldrar, vilket i sin tur kan minska möjligheterna på arbetsmarknaden.
Vanligtvis är argumentet mot generella bidrag att de bäst bemedlade inte behöver det. Nu förespråkas det omvända: stödet ska gå till alla utom de mest behövande.
Regeringens intention att flyktingar ska kvalificera sig in i välfärden, exempelvis till föräldrapenning, flerbarnstillägg och barnbidrag, påverkar mindre men är nålstick mot samma grupp. Barnbidrag utan behovsprövning är tänkt att minska stigmatisering och skillnader mellan barn. Vanligtvis är argumentet mot generella bidrag att de bäst bemedlade inte behöver det. Nu förespråkas det omvända: stödet ska gå till alla utom de mest behövande.
Krig är inte där och då, på en plats och en tidpunkt, utan här och nu, i kroppen, i blodomloppet. Många av dem som flydde Kosovo gjorde det för att skydda sina barn. Nu sitter de i väntrum runtom i Sverige och känner sig besvärliga, om de möter vårdpersonal som inte har kunskap om krigs långtgående hälsokonsekvenser.
Har skadan oåterkalleligt skett? Vi kan inget göra åt de våldtäkter mödrarna utsattes för. Men stress kan sänkas, ohälsa botas och motståndskraft tränas. De flesta som upplevt krig är friska, människans motståndskraft är imponerande – men alltför många händelser urgröper resurserna, ekonomiska såväl som fysiska och psykiska. Kosovoalbanerna mötte rasism i Sverige och fick först tillfälliga uppehållstillstånd. I forskningen som följt är det tydligt att stress i mottagarlandet skadar.
Vilket misslyckande det är, att sår som hade kunnat läka rivs upp – att Sverige väljer att vara ett samhälle som ökar utsattheten, som förstärker krigens effekter.
