Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-13 12:13

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/ge-sapo-en-arlig-chans-mot-sakerhetshoten/

Ledare

Ge Säpo en ärlig chans mot säkerhetshoten

Arbetar i uppförsbacke. Foto: Fredrik Sandberg/TT

DN 8/11 2019. Vissa problem har bara dåliga lösningar. De imamer som bedöms vara ett hot mot rikets säkerhet är ett sådant.

Kritiken kommer från två håll. Försvarsadvokaten till en av imamerna har vid flera tillfällen sagt att de misstänkta inte får ta del av information om vad som ligger bakom anklagelserna. Men det stämmer inte, enligt en lagman som fattar beslut i dessa ärenden i Migrationsöverdomstolen. Det finns delar i underlaget från Säkerhetspolisen som är sekretessbelagda på grund av risken att källor eller arbetsmetoder avslöjas, men allt annat får också den misstänkte ta del av, enligt lagmannen.

Säpo menar också – i motsats till vad som sagts i debatten – att såväl Migrationsverket och Migrationsöverdomstolen som regeringen får ta del av all information innan de fattar beslut, också den sekretessbelagda. Det betyder att processen i så fall är mer rättssäker än vad det framstått som.

Den andra kritiken tar sig uttryck i en stor frustration hos allmänheten. Å ena sidan bedöms imamerna utgöra ett hot mot vårt land, å andra sidan kan de inte utvisas. Paradoxen är upprörande. Men om vi inte accepterar tortyr och dödsstraff som delar av rättsstatens försvarsarsenal, så blir det minst sagt problematiskt att verkställa utvisningar av misstänkta säkerhetsrisker till länder där de riskerar att torteras eller avrättas.

Garantier om att detta inte kommer att ske kan lugna för stunden, men det som hände två utvisade egyptier 2001 visar att löften om att tortyr inte ska förekomma inte är mycket värda i torterares munnar.

Desto viktigare att det finns andra medel för att minimera de risker som fallet med de sex imamerna illustrerar. Det är självklart att de måste övervakas. Därför är det fullt rimligt att – som nu utreds – använda fotboja. Utöver det återstår också de verktyg som Säpo har att tillgå när svenska medborgare utgör hot mot det allmänna.

Men räcker det? ”Om regeringen hade gjort något från början så hade vi kanske haft en lagstiftning på plats i dag och då hade de här säkerhetshotande personerna inte varit fria att röra sig ute i samhället”, säger moderaten Johan Forssell (SvD 5/11).

På Forssell låter det som att det hade gått utmärkt att stänga in imamerna och kasta nyckeln i sjön om regeringen bara lyssnat på Säpo i tid. Men den som läser vad myndigheten själv skriver hittar något annat. Säpo anser att man omedelbart bör upphäva förvarsbeslut när det inte finns någon möjlighet att verkställa en utvisning ”inom någorlunda närtid”.

Säpos skrivelser tyder på att upprördheten borde vara ännu större över det vi inte ser.

Men Forssell har rätt på en punkt: Att Säpos larm inte hörsammades långt tidigare är på alla sätt undermåligt. Ett eller två år utan rätt lagstiftning gör stor skillnad i arbetet mot potentiell terrorism.

”Kramkalas”, rapporterade SVT när en av imamerna släpptes från förvaret och återvände till sin moské i Gävle. Upprördheten över bilderna som kablades ut är befogad. Men Säpos skrivelser tyder på att upprördheten borde vara ännu större över det vi inte ser.

Säpo har svårt att ens inleda en process för att få säkerhetsrisker utvisade enligt lagen om särskild utlänningskontroll om det inte står klart att det kommer att sluta med en utvisning. Och det finns mycket som står i vägen för just det. Dels för att det i dag är alldeles för lätt att undvika utvisning genom att skapa anknytning till Sverige genom anhöriga eller jobb. Dels för att lagen är både svårtolkad och svårtillämpad.

Att ge Säkerhetspolisen nya befogenheter är alltid något som noga måste vägas mot medborgarnas integritet. Men för att kunna skydda oss mot denna typ av hot måste Säpo också få en ärlig chans.