Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-10-25 02:36

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/gina-gustavsson-om-du-tycker-att-nagon-har-helt-ratt-tank-en-gang-till/

Ledare

Gina Gustavsson: Om du tycker att någon har helt rätt – tänk en gång till

Vad är väl värdighet när det finns grupptillhörighet?
Vad är väl värdighet när det finns grupptillhörighet? Foto: Andreas Hillergren/TT

Det påstås ofta att oinsatta personer lättare hamnar i filterbubblor. I praktiken är det ofta de kunnigaste som har svårast att ompröva sina ståndpunkter.

KOLUMNEN. Gina Gustavsson är docent i statskunskap och ny som fristående kolumnist i Dagens Nyheter.

Lördagsgodis i all ära. I Oxford, där jag befinner mig i höst, består lördagens frosseri i stället av en fet lunta Guardian med helgbilagor. Här har vi inte att göra med en intellektets nätta lilla papperspåse med karameller, snarare en grotesk godishink som räcker hela veckan. Huvuddelen av tidningen, som vi tid och rum till trots kallar för A-delen, är ohäftad. Så det är närmast omöjligt att läsa den i parken med värdigheten i behåll.

Men vad är väl värdighet mot grupptillhörighet (vilket för övrigt väl även gäller lördagsgodiset)? I mina kvarter i Oxford är det vänsterliberala Guardian som gäller.

I fönstren här trängs barnens regnbågshyllningar till NHS, det engelska sjukvårdssystemet, med bleknade EU-flaggor och uppmaningar att ta klimatkrisen på allvar. När jag uttrycker medkänsla till föräldrar i lekparken över vårens nedstängningar svarar flera att visst var det tufft, men de fick också viktiga insikter om vad som verkligen är viktigt i livet.

Alltihop är så stillsamt vänligt och akademiskt resonerande att det är lätt att tänka att här styr förnuftet. Till och med fyraåringarna tycks resonliga. Råkar man gunga dem för häftigt konstaterar de artigt att de har ”no appetite for speed”.

Faktaresistensen och filterbubblorna drivs väl ändå av de andra? De som förnekar den globala uppvärmningen. De som sörjer det brittiska imperiet. De som inte läser Guardian, helt enkelt.

Men det är en illusion. På den anrika bokhandeln Blackwells hittar jag den nyutkomna ”How to make the world add up”, av en annan Oxfordbo, ekonomen Tim Harford. En meningsfrände till Hans Rosling.

Boken tar sikte på ett allmänmänskligt problem som även debatterats i Sverige (DN Debatt 30/12 2018): tendensen att tvivla på alla siffror som talar mot våra egna övertygelser. Som en grupp forskare vid Linköpings universitet visat finns det en hel del ”motiverat tänkande” även i Sverige i den infekterade frågan om invandring och brottslighet. På båda sidor i debatten tenderar man att tolka samma siffror så att de passar ens förutfattade mening.

Nästa steg är att avfärda all statistik som talar mot ens egen ståndpunkt som ren lögn. Och vilka tjänar på en sådan cynism om inte Trump och alla andra som vill förvränga sanningen om antalet arbetslösa, döda i covid-19, eller den globala uppvärmningen?

Även de mest avancerade hjärnor är evolutionärt programmerade att söka gillande från sin egen flock.

Harfords eget favoritexempel är tobaksindustrin. Där begrep man raskt att det effektivaste sättet att bemöta forskningen om ett samband mellan rökning och lungcancer var att inse, som ett internt dokument formulerade det, att ”tvivel är vår produkt”. Ni vet hur det kan låta. Frågan är komplicerad, den måste utredas mer, vad säger egentligen dessa siffror?

Visst finns det mycket vilseledande statistik, tillstår Harford. Men just därför bör vi känna till de viktigaste fallgroparna. Kunskap och expertis räddar oss inte. Tvärtom kan de knuffa oss över kanten. I ett berömt experiment lät statsvetarna Charles Taber och Milton Lodge amerikaner läsa och utvärdera argument för och mot vapenlagar och positiv särbehandling av afroamerikaner. De fann att detta inte alls förde meningsmotståndare närmare varandra. Tvärtom ökade polariseringen. Folk blev ännu mer övertygade om evidensen för sin initiala uppfattning.

Personer som visste hur det politiska systemet fungerade var värst. När de läste information som motsade deras egna åsikter mobiliserade de nämligen hela sin intellektuella arsenal för att finna fel med den.

De kunnigaste personerna finner alltså ofta minst anledning att ompröva sina ståndpunkter, det har också andra studier bekräftat. De är även lätta offer för grupptänkande. Har de dessutom offentligt tagit ställning för något blir det ännu svårare att tänka om.

Dessa resultat är nedslående i dag, när sociala medier ständigt lockar oss till halvoffentliga ställningstaganden. Men egentligen är det inte så konstigt. Även de mest avancerade hjärnor är evolutionärt programmerade att söka gillande från sin egen flock. Därför kan de också använda sin briljans till att lura sig själva att tro på något som de egentligen borde kunna genomskåda.

Ibland är det harmlöst och ibland förödande. Den tyskjudiska tänkaren Hannah Arendt har vittnat om hur det mest skakande för henne med nazisternas maktövertagande 1933 inte var folkets entusiasm, utan att hennes intellektuella vänner lyckades konstruera de mest avancerade idébyggen till Hitlers försvar. De blev snabbt sina egna idéers fångar.

Men det finns botemedel. Harfords råd är enkelt: Nästa gång du ser en graf och känner impulsen att dela den på sociala medier, stanna upp och känn efter. Väcker den indignation, eller kanske triumf? Med andra ord: Tror jag verkligen att detta är sant, eller vill jag bara tro det? Kanske för att det stärker min status i gruppen?

Jag rodnar när jag läser, för jag vet ju att jag inte alltid stannat upp. Men jag ska bättra mig, tänker jag när jag läst Harford. Och nästa helg ska jag köpa Times. Den kommer att irritera mig, inte minst med sin prioritering av marknaden över människoliv i pandemin. Men att bli irriterad snarare än struken medhårs av det man läser i tidningen kan vara just det många av oss behöver.

Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt