Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-08-23 15:44

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/glom-aldrig-al-assads-brott-mot-manskligheten/

Ledare

Glöm aldrig al-Assads brott mot mänskligheten

Räddningsarbetare söker efter överlevande förra helgen, efter en av regimens bombattacker. Foto: Omar Haj Kadour/AFP

Inbördeskriget i Syrien började med protester mot en korrupt despot. Det långsiktiga målet måste fortsatt vara att ställa al-Assad och hans bödlar inför rätta.

I början av 2011 var hoppet stort. Den arabiska våren hade inletts och de despotiska regimerna verkade falla en efter en. Statsvetare trodde sig se en ny demokrativåg, en fjärde att lägga till de tre som Samuel Huntington tidigare identifierat i världshistorien.

Syrien följde till en början mönstret. Den sedan länge förtryckta befolkningen inspirerades av rapporteringen från grannländerna. I städerna protesterade man mot den genomkorrupta regimen. 

”Regimens tid är ute”, stod det på den här sidan när 2011 led mot sitt slut. Vi konstaterade att tyrannen Bashar al-Assads plats inte var ”i Damaskus utan hos domarna i den internationella brottmålsdomstolen i Haag.”

Ryssland fortsätter att tillsammans med Assadregimen utsätta den syriska befolkningen för krigsbrott.

Det började vid det laget bli uppenbart att Assadregimen inte skulle vika en tum. Men konflikten hade ännu inte eskalerat till den katastrof vi i dag känner som ett av historiens blodigaste inbördeskrig. Få hade hört talas om terrorsekten IS. Med minnena av misslyckandena i Irak och Afghanistan i beaktande var USA avvaktande. Rysslands stöd till al-Assad inskränkte sig till att blockera resolutioner i FN:s säkerhetsråd.

Men snart skulle Syrien bli ett helvete på jorden. Vi kan 8 år senare konstatera att flera minoritetsgrupper har utsatts för utrotningsförsök. Män, kvinnor och barn har förslavats, dödats och torterats. Hittills har 5,6 miljoner människor flytt Syrien och 6,6 miljoner är på flykt inom landets gränser. 

Ryssland fortsätter att tillsammans med Assadregimen utsätta den syriska befolkningen för krigsbrott. Under de senaste tre månaderna har de rysksyriska bombningarna av civila i rebellkontrollerade områden åter intensifierats. Att förra veckans samtal mellan Iran, Turkiet och Ryssland om eldupphör ger kännbar effekt på marken är eftersträvansvärt men inte troligt.

al-Assad sitter där han sitter, trots att han nu mer än någonsin hör hemma i Haag. I skuggan av IS grymheter har den syriska regimen systematiskt våldfört sig på den egna befolkningen.

Målet måste fortsatt vara att ställa den mordiske presidenten och hans medhjälpare inför rätta. Att Sverige fortsätter att bistå och utveckla rättsstaterna i närområdet, såväl som FN:s utredningsmekanism för brott begångna i Syrien är därför av stor vikt.

När det kommer till brott mot mänskligheten är nationsgränser irrelevanta.

Enligt den kanadensiska organisationen CIJA kan uppgifter om hur tortyrkammare, sexuella övergrepp och avrättningar beordrats från högsta ort backas upp med hundratusentals dokument, fotografier och register som smugglats ut från landet. Dokumentationen garanterar att världen inte kommer att glömma offrens lidande.

Det bästa vore förstås en Nürnbergliknande rättegång där den internationella brottmålsdomstolen i Haag tar sig an alla krigsförbrytelser som begåtts i landet. Så länge FN:s säkerhetsråd är splittrat förblir det dock omöjligt. De två permanenta medlemmarna Kina och Ryssland prioriterar maktpolitik framför internationell rätt. Att visa den inhemska oppositionen att uppror är lönlöst ligger i bådas intresse.

Tålamod och samarbete är vad som krävs för att rättvisan till sist ska hinna upp Assad och hans bödlar.

Det innebär dock inte att det inte går att göra något. När det kommer till brott mot mänskligheten är nationsgränser irrelevanta. Att antalet fall som prövas med principen om universell jurisdiktion ökar är därför välkommet. Denna princip möjliggör att förbrytelser som begåtts i Syrien tas upp också i svenska domstolar.

Tålamod och samarbete är vad som krävs för att rättvisan till sist ska hinna upp al-Assad och hans bödlar.