Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Gräset var inte grönare på den röda sidan

Foto: Magnus Bard

DN 25/5 2018. Miljöpartiet har under mandatperioden misslyckats med sin viktigaste uppgift: att få väljarna att prioritera miljöfrågorna. Partiet skulle inte ha kedjat fast sig vid socialdemokratin.

MIljöpartiet håller med start på fredagen kongress i Västerås. Med tanke på partiets medlemsutveckling skulle det kunna bli en övning i direktdemokrati; alla kvarvarande medlemmar får plats i kongresshallen. Ok. Det var en lätt överdrift. Men det mesta, framförallt opinionssiffrorna, pekar neråt hos MP.

Det börjar osa Österrike.

Där heter presidenten Alexander Van der Bellen. Han har varit partiledare för De gröna. Den österrikiska statschefen är alltså en gammal partivän till Fridolin. Men i riksdagen i Österrike, nationalrådet, finns inga  gröna kvar. De åkte ur vid valet i höstas. Partiet klarade inte 4-procentsspärren.

Ett parti som vinner ett presidentval, men förlorar hela sin riksdagsgrupp, hur ska man förstå den paradoxen? Det finns specifika österrikiska förklaringar; Van der Bellen valdes kanske mest  på grund av det han inte var, det vill säga högerpopulist som sin motståndare. De grönas valförlust förvärrades av ett utbrytarparti.

Men här finns också en läxa som de svenska miljöpartisterna nu bittert tvingas lära sig. På ett symboliskt och retoriskt plan (presidentplanet) gillar många allt som är grönt. Miljön är viktig. Så lätt att hålla med.  Det är som "fred på jorden". Men när de stora ambitionerna ska omsättas i realpolitik blir det genast mindre medryckande. Alla vill ha "fred". Alla vill ”rädda planeten".  Ingen vet hur det ska ordnas. Lika bra att engagera sig i något annat: böneutrop i Växjö till exempel.

Miljöpartiet borde bejaka sin inre liberal

Miljöpartiets valfilm 2018 illustrerar fint detta svårhanterliga glapp mellan retorik och praktik. Det börjar i moll, närmast apokalyptiskt. Språkrören påminner oss om att ”en kontinent av plast” ockuperar Stilla havet. Men sedan liksom krymper skalan. Vi muntras upp med beskedet att nu har ”Andreas Johnsson i Örebro”  börjat ta med sig egen påse till affären i stället för att köpa en ny plastkasse varje gång.

Fint. High five. Men räddar det verkligen "planeten"? Här finns ett pedagogiskt problem: ska man bibehålla väljarnas engagemang i klimatkrisen och andra miljöfrågor måste man lyckas göra sambandet mellan problem och åtgärder tydligt och logiskt. Man måste kunna förklara på vilket sätt nationell lagstiftning påverkar ett gränslöst hot som klimatförändringarna. Man måste kunna förklara hur individuellt ansvarstagande och strukturella förändringar hänger samman.

Miljöpartiet har, med rätta, anklagats för en rad svek under mandatperioden. Men det största sveket, det stora misslyckandet, är det pedagogiska fiaskot. De gröna berömmer sig av att ha drivit igenom väldens hårdaste klimatlag. Må så vara. Men partiet har inte lyckats förankra betydelsen och innebörden av detta i väljarkåren. MP har inte mäktat med sin huvuduppgift: att få väljarna att prioritera de gröna frågorna.

De gröna har i det avseendet gjort sig maktlösa därför att de varit för upptagna av att regera. Vad kommer vi att minnas av det röd-gröna samarbetet?  Presskonferenserna med Löfven och något miljöpartistiskt statsråd i rollen som stelt leende amerikansk kandidathustru alternativt trumpen tonåring på tvångssemester med föräldrarna.

I historieskrivningen kommer det att framstå som en gåta att ett parti med sin naturliga hemvist bland radikala livsstilsliberaler valde att kedja fast sig vid ett gråberg som den löfvenska socialdemokratin.

Miljöpartiet borde nu, när befrielsens stund nalkas, ta chansen att bejaka sin inre liberal. Det skulle vara till glädje både för partiets opinionssiffror och miljön.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.