Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-08-05 15:54

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/gunnar-jonsson-25-ar-efter-srebrenica-det-varsta-illdadet-i-europa-efter-andra-varldskriget/

Ledare

Gunnar Jonsson: 25 år efter Srebrenica – det värsta illdådet i Europa efter andra världskriget

Minneskyrkogården nära Srebrenica.
Minneskyrkogården nära Srebrenica. Foto: Darko Bandic/AP

Folkmordet i Srebrenica 1995 får aldrig glömmas bort. Men det blev också början till slutet för krigen och krigsförbrytarna i ex-Jugoslavien.

Krig förändrar människor, inte alltid till det bättre, och inbördeskrig är ofta värre än andra. För vissa deltagare faller sig ondskan naturlig, många mals ned av fruktan och cynism.

Efter Berlinmurens fall 1989 var det lätt att tro på godheten och den eviga freden, och att glömma hur bra Europas folk genom seklerna varit på att invadera och slakta varandra. Men Jugoslavienkrigen väntade bakom krönet. Barbariet antogs vara bannlyst från den moderna kontinenten. I stället följde ett 90-tal av etnisk rensning, koncentrationsläger, massavrättningar och urskillningslös artillerield mot civila.

Folkmordet i Srebrenica inleddes den 11 juli för ett kvartssekel sedan. Det är ingen lång tid. Och det hände inte så långt från Sverige.

Staden i östra Bosnien hade från början tre fjärdedelar muslimsk befolkning, resten mest serber. När kriget kom belägrades Srebrenica snart av bosnienserbiska styrkor, understödda och utrustade av Serbiens armé. Enklaven blev en av FN:s sex skyddade zoner. 370 nederländska ”fredsbevarande” soldater var satta att bevara en fred som inte fanns.

Grannar blev dödsfiender. De som bodde på fel ställe måste rensas undan, de som försökte stanna måste likvideras.

I början av juli gick bosnienserberna, ledda av general Ratko Mladic, till attack. FN-soldaterna tittade på. EU höll möten. Nato ingrep inte.

Tv-bilder visade hur en leende Mladic delade ut choklad till barnen. Då pågick redan uppsamlingen av Srebrenicas alla muslimska män och tonårspojkar, bosniaker som skulle föras ut ur staden, avrättas och kastas i massgravar. Mer än 8.000 mördades på ett par dagar. Uppåt 30.000 kvinnor, barn och gamla forslades samtidigt bort i bussar från sina hem.

Det var det mest brutala illdådet i Europa efter andra världskriget, sinnebilden för grymheterna under upplösningen av Jugoslavien.

Tito styrde landet till sin död 1980, en kommunist som sågs med blida ögon i väst på grund av hans rivalitet med Sovjet. I Jugoslavien bodde serber, kroater och muslimer huller om buller utan synbar nationalistisk friktion – sådant höll diktaturen kort.

Men Jugoslavien var inte immunt mot kommunismens sammanbrott. Slobodan Milosevic såg vägen till makten genom att jaga liv i en storserbisk chauvinism, som förvandlade blandningen av folkgrupper till en bomb. När den exploderade räckte det inte med att erövra land. Grannar blev dödsfiender. De som bodde på fel ställe måste rensas undan, de som försökte stanna måste likvideras.

Om Srebrenica blev symbolen för krigets vedervärdigheter var det också början till dess slut. Västvärlden, eller rättare sagt USA, stod inte ut längre. President Bill Clinton startade omfattande luftangrepp mot bosnienserberna, som tvingades på rygg. Daytonavtalet i slutet av 1995 gav en bräcklig men ändock fred, övervakad av Nato.

När Milosevic ett par år senare ställde till ett nytt blodbad i Kosovo satte Nato och USA stopp även för det. Hösten 2000 förlorade den serbiske presidenten makten.

Så småningom skulle Srebrenica också komma att stå för något hoppingivande: krigsförbrytare kan straffas. När ICTY, Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien, bildades av FN 1993 kändes den närmast irrelevant. När den avslutade sitt arbete 2017 hade 161 personer åtalats och drygt hälften av dem fällts.

Ratko Mladic höll sig undan rättvisan i över 15 år men greps till sist och fördes till Haag, där han 2017 dömdes till livstids fängelse för bland annat folkmordet i Srebrenica. Radovan Karadzic, den bosnienserbiska republikens politiske ledare, fick senare samma dom. Milosevic utlämnades av Serbien och åtalades av ICTY, men avled i sin cell 2006.

Även kroater och bosniska muslimer fälldes i Haag för krigsbrott. Minst 130.000 människor dödades i Jugoslavienkrigen, flera miljoner flydde till exil i andra länder. Åtskilliga av offrens anhöriga känner fortfarande bitterhet över alla som kom undan, men en ofullständig rättvisa skipades i alla fall.

EU gjorde en slät figur när kriget rasade på dess bakgård. FN:s tidigare generalsekreterare Kofi Annan var en av dem som skämdes för sin organisations maktlöshet. Därvidlag har dessvärre inget förändrats. Nato var nödvändigt för att stoppa kriget, men om USA hade haft fel president kunde den enögda nationalismen ha segrat.

Folkmördarna fick som de ville de där julidagarna i Srebrenica 1995. Men krigsförbrytare ska aldrig få känna sig trygga.

Ämnen i artikeln

Serbien
Ratko Mladic
Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt