Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-03 22:41

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/gunnar-jonsson-de-viktiga-men-bortglomda-lardomarna-fran-asien/

Ledare

Gunnar Jonsson: De viktiga men bortglömda lärdomarna från Asien

Testing, testing i Taipei.
Testing, testing i Taipei. Foto: Sam Yeh/AFP

Sydkorea och Taiwan lärde sig av tidigare epidemier och har kunnat begränsa coronasmittan. Vad Europa och USA gjorde med kunskapen är dunkelt.

Något facit finns ännu inte när det gäller Kina och det nya coronaviruset. Kommunistdiktaturen säger sig framgångsrikt ha bekämpat smittan, och klart är att man har gjort det med drakoniska metoder som är en förlängning av ”normala” inskränkningar av medborgerliga rättigheter. Det har kompletterats med mörkläggning och fängslande av dem som har invändningar.

Möjligt är att det finns så stora skillnader mellan Sydkorea och Sverige att jämförelser inte går att göra. Det verkar rätt osannolikt.

Flera asiatiska demokratier kan berätta om ett annat slags framgångar. Sydkorea har relativt många smittade, över 8.500, men bara 91 döda. Kurvorna har gått åt rätt håll, även om hemresenärer på sistone tycks ha kommit med en andra våg. Metoden har framför allt varit att testa så många som möjligt (hittills runt 300.000), spåra vad smittade haft för sig och behandla tidigt.

Taiwan har klarat krisen bättre än de flesta, trots närheten till och täta kontakter med Kina. På torsdagen hade fortfarande ett enda dödsfall konstaterats. Förutom god testkapacitet finns det rejält med infektionsläkare och beredskapslager. Och redan i januari stoppades i princip alla kineser från att resa in.

Singapore har också lyckats väl med att begränsa coronasmittan, även om stadsstaten knappast utmärker sig för ett överflöd av demokrati.

Tydligen finns det en social kontroll och en viss auktoritetstro i asiatiska länder som är till nytta mot covid-19. Det kan göra att myndigheters riktlinjer åtlyds i lämplig utsträckning.

Men framför allt finns erfarenheten från tidigare svåra epidemier i Asien som sars och mers, som satte djupa spår i befolkningen i många länder. Precis som sjukhus och testlaboratorier har rustats, har invånarna redan från början vetat vilka enkla skyddsåtgärder alla kan använda för att freda sig.

Nu är dessa lärdomar knappast någon hemlighet. Europeiska och amerikanska smittskyddsexperter måste rimligen ha studerat dem noga. Frågan uppstår i så fall varför åtgärder som har varit en självklarhet i Asien, och som tycks ha haft stor effekt, har avfärdats på andra håll i världen.

Länge sa Folkhälsomyndigheten att inreseförbud inte hade någon effekt. När EU till slut införde det fogade sig de svenska experterna endast motvilligt. Att stänga skolor var fel ända tills det blev lite rätt. Världshälsoorganisationen WHO uppmanade i måndags alla länder att ”testa, testa, testa”. För sent för oss, löd svaret i Sverige, där testning nu bara sker i begränsad skala.

Möjligt är att det finns så stora skillnader mellan Sydkorea och Sverige att jämförelser inte går att göra. Det verkar rätt osannolikt. Vid tillfälle bör Folkhälsomyndigheten i så fall förklara varför den valde andra vägar.