President Joe Biden var med och ordnade det internationella kärnteknikavtalet med Iran 2015. Under valkampanjen lovade han att återställa den uppgörelse Donald Trump drog sig ur. Men vägen dit går genom ett minfält.

I helgen meddelade FN:s atomenergiorgan IAEA att Iran har accepterat att låta inspektionerna av nukleära anläggningar fortsätta. Men det sker med tidsbegränsning och inskränkningar. Kravet förblir att USA lyfter alla sanktioner som återinfördes av Trump.

Iran har en lång tradition av att förtiga, fuska och förhala.

Avtalets idé var alltid att fördröja utvecklingen av en eventuell iransk atombomb. Anrikningen av uran stoppades, och det som fanns skeppades utomlands. Både IAEA och USA:s underrättelsetjänster intygade att Iran skötte sina åtaganden.

Iran har dock hunnit bygga upp ett nytt lager anrikat uran, tolv gånger större än avtalet stipulerar. Europa, och nu även USA, vill börja om. Men iranierna måste först backa bandet.

Bidenadministrationen har dessutom sagt att det gamla avtalet borde kompletteras. Irans missilprogram behöver också tyglas, liksom Teherans stöd till sina brutala bundsförvanter i Syrien, Libanon och Jemen. Sådana mål hade även Trump, och kongressen insisterar.

Det ryms alltid problem i förhandlingar med en sluten, auktoritär regim. Iran har en lång tradition av att förtiga, fuska och förhala. Dagens situation kompliceras ytterligare av det presidentval som ska hållas i juni, och som föregås av en styrkemätning mellan falanger inom den härskande klicken.

Nyligen förklarade underrättelseministern Mahmoud Alavi att det kanske är dags att ompröva löftet att aldrig bygga kärnvapen. Och han är den högste ledaren ayatolla Ali Khameneis förtrogne.

Joe Biden gör klokt i att skynda långsamt. Kärnteknikavtalet fungerade och förtjänar förlängt liv. Men iranska garantier måste gå att lita på. Och kunna inspekteras.