Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-23 17:49

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/gunnar-jonsson-erdogan-fantiserar-om-rantan/

Ledare

Gunnar Jonsson: Erdogan fantiserar om räntan

Vapenbröderna Erdogan och Putin. Foto: Jurij Kadobnov/AFP

Sultanen Erdogan har tagit över räntepolitiken. Det bådar illa för Turkiets ekonomi.

Murat Cetinkaya hade väl inte ingett det största förtroendet. Den turkiske centralbankschefens linje var svajig och förra hösten sölade han med att höja räntan som svar på valutakris och inflation. Nu är han ändå saknad av de flesta.

I helgen fick han nämligen sparken av president Recep Tayyip Erdogan. Turkiets allsmäktige ledare anser att en internationell räntelobby (särskilt George Soros och andra judar) försöker välta landet. Dessutom hävdar han, tvärtemot all ekonomisk klokskap, att högre ränta ger högre inflation.

Erdogan är besatt av att återuppliva tillväxten, och ser låga räntor som vägen till lycka för sina kompisar i byggbranschen.

När Cetinkaya vägrade sänka inför årets viktiga lokalval var hans dagar räknade. Efterträdaren lär få ett sjå med att hävda att centralbanken står oberoende. Utländska investerare har nerverna på helspänn.

Ändå hade inflationen krupit ned under 20-procentsstrecket och lirans kursras hejdats. Om centralbanken nu underdånigt lyder Erdogan och trycker ned räntan kraftigt uppstår nya bekymmer. Faller valutan igen blir importen dyrare för både konsumenter och producenter. Och många företag sitter på stora dollarlån i utlandet som blir svårare att betala.

Erdogan är besatt av att återuppliva tillväxten, och ser låga räntor som vägen till lycka för sina kompisar i byggbranschen. Fler shoppinggallerior och monument över presidenten måste resas. Vad han trots allt har rätt i är att Turkiets uteblivna framgångar på sistone spelade stor roll när oppositionen tog hem borgmästarvalen i Istanbul och Ankara. Att han själv tar över penningpolitiken är dock helt fel medicin.

Fler självmål är på ingång. Under veckan väntas den första leveransen av det ryska luftförsvarssystemet S-400. Men Turkiet är ju medlem av Nato? Just det.

S-400 är inte kompatibelt med försvarsalliansens övriga grejor, och USA misstänker dessutom att Ryssland kan utnyttja det för att nosa upp svagheter hos amerikanska stridsflygplan. Både Pentagon och kongressen baxnar inför den turkiska beställningen. Sanktioner hotar, vilket landets ekonomi alltså inte är rustad för. Den inledda oljeborrningen utanför Cypern roar inte heller EU och USA.

Nederlaget i Istanbul har följts av motsägelsefulla skeenden. Förre vice premiärministern Ali Babacan har lämnat regeringspartiet AKP för att eventuellt starta eget, och hotades av åtal som sedan drogs tillbaka. Häxjakten på regimkritiker, som nådde bisarra nivåer efter det gåtfulla kuppförsöket 2016, fortsätter samtidigt som ett par kända journalister har frikänts.

Det har sagts att en svår ekonomisk kris är det enda som kan få Erdogans auktoritära välde att gå omkull. Kanske fixar han en sådan helt på egen hand.