Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-12-12 13:07

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/gunnar-jonsson-for-manga-dinosaurier-hos-demokraterna/

Ledare

Gunnar Jonsson: För många dinosaurier hos Demokraterna

Nancy Pelosi, Demokraternas ledare i representanthuset sedan 16 år tillbaka.
Nancy Pelosi, Demokraternas ledare i representanthuset sedan 16 år tillbaka. Foto: Jacquelyn Martin/AP

De yngre i USA väljer Demokraterna. Partiet väljer oldtimer.

Gunnar Jonsson
Rätta artikel

För tre veckor sedan tog Demokraterna hem en trofé i mellanårsvalet genom att erövra majoriteten i representanthuset. Många av de nya ledamöterna är yngre förmågor, vilket också avspeglar partiets väljarkår.

Detta firar Demokraterna på onsdagen sannolikt genom att återigen föreslå Nancy Pelosi, som fyller 79 år i mars, som talman i representanthuset. Hennes två närmaste män är också nästan 80. När det gäller tänkbara presidentkandidater 2020 talar etablissemanget om Joe Biden, 76, medan vänstern drömmer om Bernie Sanders, 77 år.

Pelosi har sina starka sidor. Hon är bra på att samla in pengar, hon lyckades få partiet att fokusera på sjukvård under hösten och hon vet hur spelet i huset ska spelas med piskor och favörer. Men hon är samtidigt impopulär hos mittenväljare och en praktisk måltavla för motståndarna.

Detta firar Demokraterna på onsdagen sannolikt genom att återigen föreslå Nancy Pelosi, som fyller 79 år i mars, som talman i representanthuset.

Ingen utmanare har vågat ställa upp, men det finns intern opposition. Ett gäng kräver öppet generationsskifte, ett annat vill ha bort henne för att de anser henne medskyldig till polariseringen i Washington. När talmannen till slut ska röstas fram den 3 januari har Pelosi troligen bara råd att förlora 16 partivänner.

Den viktigaste förklaringen till Demokraternas framgång i kongressvalet var utan tvekan Donald Trump. Presidenten väcker aversion med sina lögner och sin vulgära stil, särskilt bland kvinnor i förortsområden som tidigare var pålitligt republikanska.

Det antyder att Demokraterna har fler vägval att göra än hur gamla deras företrädare ska vara. Identitet, kön och ideologi ska med i vågskålen. Partivänstern inbillar sig att revolution är metoden för att välta Trump, men det är knappast ett segerkoncept utanför Manhattan och San Francisco. Inom den mer sansade flygeln vimlar det inte heller av spännande innovationer.

På något sätt måste Demokraterna ändå hitta vägar även till vita män och den amerikanska landsbygden. Det torde vara klokt att koncentrera sig på att driva frågor som väljarna bryr sig om, och inte köra fast i utsiktslösa försök att avsätta presidenten eller oändliga utredningar av Vita husets etik.

Åtskilliga tycker att det vore en dålig idé att peta Pelosi just när kvinnorna är på frammarsch, i kongressen i allmänhet och bland Demokraterna i synnerhet. Fast visst är det ett svaghetstecken att partiet inte producerar fler talanger eller tillåter dem att synas. På samma sätt är det sorgligt att den som skickades fram mot Trump 2016 var samma Hillary Clinton som förlorade i primärvalen mot Obama åtta år tidigare.

Talman Pelosi, om jag får be om ordet: Lova åtminstone att avgå innan mandatperioden är slut 2020.