Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-21 05:16

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/gunnar-jonsson-forsvaret-maste-skynda-langsamt-till-polisens-hjalp/

Ledare

Gunnar Jonsson: Försvaret måste skynda långsamt till polisens hjälp

Rikspolischef Thornberg och inrikesminister Damberg i Sälen. Foto: Henrik Montgomery/TT

Visst kan försvaret bistå polisen med vissa saker. Men det är nödvändigt att gå försiktigt fram.

Rikspolischefen Anders Thornberg kom till Sälen med en vädjan. Försvarsmakten måste få ge mer stöd till polisen när det gäller problem i de grå zonerna mellan krig och fred, sa han inför Folk och försvars rikskonferens på tisdagen. Detta har han också formulerat i en skrivelse till regeringen.

Gråzonsproblematiken handlar exempelvis om utländska påverkansoperationer, desinformationskampanjer och cyberangrepp, men också om mystiska olyckor – och kanske stora ordningsstörningar. I Sälen använde sig också inrikesminister Mikael Damberg (S) av begreppet. Hybridhot är en del av det nya normala i Sverige och världen.

Försvaret har ingen särskild kompetens för att hitta gärningsmän i knepiga deckargåtor och än mindre för att lösa problem i utsatta förorter.

Diskussionen om att soldater ska hjälpa polisen dyker upp då och då, inte minst i ett läge när resurserna fortfarande är hårt ansträngda och när skjutningar och sprängningar blivit mäkta populära bland de kriminella gängen. Ådalen 1931 gör fortfarande frågan känslig.

Stefan Löfven vållade rabalder 2018 när han inte ville utesluta att sätta in militär mot gängbrottsligheten, ett förslag från Sverigedemokraterna. En socialdemokratisk dementi kom samma dag, men uttalandet skulle komma att förfölja statsministern.

Redan i dag kan Försvarsmakten ha en viktig roll vid till exempel omfattande terrorattentat. Militär expertis måste kunna användas i sprängämnesfrågor. Men för att fixa manskap till en ihålig polis går det naturligtvis inte att ha soldater som en allmän personalreserv. Försvaret har ingen särskild kompetens för att hitta gärningsmän i knepiga deckargåtor och än mindre för att lösa problem i utsatta förorter.

Därför måste det skyndas långsamt och utredas ordentligt.

Att poliserna i Sverige är för få är däremot sant, och det återstår att se om de utlovade 10 000 nya konstaplarna är på plats 2024. Polisutbildningen börjar få många platser, men en alltför stor del står tomma. Hårdare straff må vara en del av åtgärdsprogrammet, men det är uppenbart att det inte är hela sanningen.

Damberg och Thornberg låter optimistiska. Men även om de får rätt skapar den aktuella situationen stor oro.