Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-12-11 19:15

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/gunnar-jonsson-fransk-president-utan-fingerspitzengefuhl/

Ledare

Gunnar Jonsson: Fransk president utan Fingerspitzengefühl

De gula västarnas revolt.
De gula västarnas revolt. Foto: Alfonso Jimenez/Rex

Visst är det ironiskt. Hela poängen med FN:s pågående klimatmöte i Katowice är att konkretisera målen från Parisavtalet 2015. Samtidigt utbryter kravaller i just Frankrike i protest mot en skattehöjning på bensin och diesel, tänkt att bidra till minskade koldioxidutsläpp.

Gunnar Jonsson
Rätta artikel

På tisdagen slog president Emmanuel Macron till åtminstone tillfällig reträtt. Ökningen av bränsleskatterna skjuts upp ett halvår. Så brukar det gå till i Frankrike, gatans parlament reser sig och makthavarna backar. Macron hade lovat att stå på sig, men gjorde det som vanligt på ett arrogant sätt.

Som president har Macron verkat sällsynt tondöv, agerat mer elitistiskt än alla andra och varken haft tid eller lust att lyssna på kritiker.

De gula västarnas uppror började stilla på nätet, men fick plötsligt eget liv. Vreden mot priserna på macken spred sig i mindre städer och byar, där bilen är en förutsättning för att ta sig till jobbet. Känslorna smälte samman med ett allmänt missnöje med Macron, etablissemanget och ekonomin.

Demonstrationerna har blivit klart mindre än när de startade för tre helger sedan, men i gengäld mer våldsamma. I Paris rådde ett chockerande kaos i lördags, med plundring, vandalisering och hundratals gripna och skadade. De gula västarna har varken ledning eller disciplin, och extremister till höger och vänster utnyttjar situationen. Frustrationen är ändå högst verklig.

Macron blev president på löften om stora ekonomiska reformer som botemedel mot landets stagnation. Han har genomfört mycket av vad han sa, som att luckra upp den rigida arbetsmarknaden. Men det tar tid innan åtgärderna får effekt, och eftersom hela Europa nu bromsar in har jobbstatistiken knappt rört sig.

Det som är nödvändigt är inte alltid populärt. Dessutom har Macron tagit saker i delvis fel ordning. Frankrike har Europas högsta skattetryck, och den övertunga staten måste bantas. Men bland annat EU:s budgetregler har gjort att skattelättnader för vanligt folk fördröjts, medan den symboltyngda förmögenhetsskatten tagits bort.

I valet 2017 sopade uppkomlingen Macron banan med de traditionella partierna. Han var folkets man mot den gamla ordningen. Men som president har han verkat sällsynt tondöv, agerat mer elitistiskt än alla andra och varken haft tid eller lust att lyssna på kritiker.

Därför står Macron vid ett vägskäl. Han kan insistera på att hans strategi är riktig, och riskera en allt värre förtroendekris. Och han kan ge vika, vilket skulle uppmuntra västar av alla färger.

Att överge den gröna skatteväxlingen är i grunden fel, inte bara för planetens skull. Om liberalen Macron misslyckas bådar det illa för både Frankrike och EU.

Men om han inte byter ut lite stolthet mot ödmjukhet kommer han att sluta som ännu en förlorad illusion.